Aftonbladet – 5 januari 1872, sida 3

———— — an lagt sig, sjönk han i en djup sömn och vaknade först när kammartjenaren kom in )å morgonen med det varma rakvattnet. Under det han rakade sig, stadfästades inom wonom den fasta öfvertygelsen att enkan Barber, född Drew, var hvad hans inspekor, hennes slägting på långt håll, plägade alla henne — en egensinnig, grälsjuk och besvärlig gumma, den der alldeles icke borde illåtas stå i vägen för hans och hela ortens ördel. Och så beslöt han att vägen skulle anäggas. TREDJE KAPITLET. Maria Owen. Det var en hemsk natt. Molnen jagade varandra på himlen och gömde månen akom sig; stormen drog hvinande fram ;enom skog och dal och dog emellanåt bort en dof klagan. Smygande uppåt Harebellvägen, med steg som tycktes frukta sina egna genljud, kommo två män, bärande emellan sig ett stort paket som tycktes vara besynnerligen tungt för sin volym. Karlarne hade på sig vida blusar, kastade öfver deras vanliga drägt och på hufvudet bredbrättiga hattar som lågo djupt öfver deras ansigten. — En omisstänksam betraktare skull? ansett dem för arbetare som efter slutadt dagsverke vandrade hemåt med trötta steg; en mera skarpsynt . iakttagare, van att se landtfolket, skulle genast märkt huru snedt och vindt bluserna hängde; han skulle utan tvifvel funnit att de blott voro en förklädnad. Bär upp hälften af bördan, Geach, så hin anfäkta dig, brummade den ene af karlarne, som var kortväxt och bredaxlad, till sin längre kamrat. (Förts.)