Aftonbladet – 5 januari 1872, sida 3

Article Image
Hämn, hvem som Vår deras ohel m. DM BOvIert ödmjuklisen anhålla att få veta, hurövida de efterlemnat någrä sårade och, i så fall, hYyskest; hvarpå min ledsagare ögonblickligen sändes tll ambulansen med rapport om hvad jag inhemtat. Aldrig glömmer jag denna natt, buru jag, sittande få pan till en ladugårdsbygg?sd, såg denna segrande ärmå draga förbi i tyst, nästan ljudlös marsch, Regeriiörte efter regemente anEA stannade några ögonblick förattrasta och örtsatte sedan färden vid det korta Kommandoordet Voiivärtes lika tyst och skuggliktsoili det kommit. Då dagell örydde, hade de sista fiendtliga trupperna lemnat byt och 998 bakom sig, hvarefter vår uppgift blef att, i förentag med läkarie ef tvgune andra ambulanser, som äfven slafesie ned här för att dela våra mödor, på lämpigaste sätt i byn fördels våra sårade äfvensom arrangera allt åt dem, så gvdö sig göra lät. Då öpdeast ett inskränkt antal sängar länes att tillgå öfverlömnades dessa uteslutande åt officerarne; gemenskapen ålör måste läggas på halmbäddar. hvilka väl icke voro så siydeles beqväma och mjuka, som de lidande kunde bafva rätt att beg man dessa åtgärder voro också endast provisoriska. Åt mig anförtroddes de förut omtalade kölnarne oci kölsteinarne, af hvilka jag se dermera vid min hemresa hade den glädjen att ittå en sjukbarack i Köln återse Hera. som då redan vore mästan återställda från sina blessyrerDet var egendonitigt att se huru sårade fransmän och tyskar, då de Gfts lågo om hvarandra, fastän fiender och tillika okuntiige i hvarandras K. vid hvarje tillfälle sökte bevise hvarandra all uppikärksemhet och alla små tjenster, som under Sdana omständigheter kunde komma i fråga, ett förhållande, soi stvetydigt visar huru tömma detta krig i verkligheten Vär ett folkkrig. Vårt största bekymmer var svårigheten att anskaffa lifsmedel 6 våra sårade. då hela trakten var utplundrad och all tillförsel till Paris afskuren. En fårskock, som af egaren öfverlemnades til! vår disposition, hellre än att den skulle falla i preussätnes händer, kom oss derföre särdeles väl till pass. byn var besatt af ett bayersktre-gemente, som herrskade der med oinskränkt makt, ehuru den mig veterligen älfrig missbrukades. Höstan aldrig gafs anledning till några tvistigheter mellän oss och den militäriska myndigheten: vi sökte å ömse sidor efter bästa förmåga hvarandras önskningar till mötes. Blottiett hänseende. hade vi svårt att kommuna öfverens. det var älgåsnde det knappa halmförräd, som fanns att tillgå. hväräppå vi gjorde anspråk för att använda det till bäddar åt våra blesserade, medan bayrarne ville hafva det till foder åt sina hästar. Litet emellan hade vi besök af tyska militäiläksre. som blifvit skilda från sina respektive kårer och genom oss sökte få reda på de möjligeil kunde vara att anträ en dighet som visar huru svårt det är för äkara att efter levererade bataljer, i synnerhet vid forderade marscher, följa sina regementen. På ungefär Gil fjerdedels mils afstånd fran oss fanns en större preussisk ambulans upprättad i en gvarn, kallad Ile Moulin d Atfttrecourt. Då jag under den första dagen i och för någon provianteringsangelägenhet till häst begaf mig dit. hejdades jag plötsligt på vägen af två poster, som med fällda bajonetter heit kort förbjödo mig att passera. Att spjerna mot udden var här gagn öst. hvarföre jag genast återvände för att hos chefen för gärtisonen anföra klagomål. Det. begångna misstaget upplystes genast och under mångfaldiga ursäkter fillät man mig derefter vatördt passera. Anländ till qvarnen blef jag af de preussiska likarne emottagen med den mest förekommande ärtighet. Deras sårade lågo äf ven på halm å golfvet, men de sade sig inom tjugufyra timmar — tack vare de utomordentliga gnordningarne af allt hvad till deras armå hörde — hafva ot förvänta lakan äfvensom säckar, som stoppade tiigd mm och hö skulle användas till kud för och madrasser, Vid min återkomst till de våra berättade man mig en händelse, som tilldragit sig under min frånvaro, och som visar jura strängt disciplinen upprätthölls inom de tyska truppernas. fm berusad baiersk soldat. hvilken. för ätt bereda sig inträde. hade försökt att spränga vår pott. bsåg, utan dom och ransakning, genast blifvit skjuten på befallning af en Pico som händelsevis gått förbi. Healy dagen hade vi baft tillfälle att 86 hurn väldiga fölkmeln uppstego från andra sidan af de höjder, söm åt porr bilda Ardennernas skogsbryn (la lisicre des Ardennes). Derjemte hörde vi, och ej så särdeles långt hort, dånet af kanoner och mitrailleuser, hvilket gaf o: 5 äniedning Att förmoda. det en större sammandrabbning egde fu icke långt från oss. Snart fingo vi äfven visshet i detta afseende, då förbiilande kurirer berättade, att en hältig strid rasade nere vid floden. Trots att vi voro alldeleles uttröttade genom den föresående dagens ansträngningar, väcktes Vi äl t följande morgon den 1 ec af en förfärlig känskad. Klockan 5, då det blef ljust, märktes äfven gendin Ark täta dimman att ågot ovanligt försiggick. Förut inde de fendiliga arm6erna omöjligen kunnat se hvaärgndra, men det oaktadt hade artillerielden börjats reil; 84, och fortgick sedan i ett ständigt crescendo. Sedan jag sett om mina sårade, fick jag order ellör rättare sagdt efterkom en allmänt uttalad ifrig önskan, att såsom fourrisr söka att från någöt af 4 höjder, som beherrskade slagfältet, vinna en öfve ät striden för att, 3 snart ett afgörande inträffadd, Yate sig till avancering eller reträtt, derom ingifva fåj it och efter omständigheterna sedan föra ambulanser till den pläfg. der, dess biträde bäst behöfdes. Fullkomligt okunnig, rem jag var i allt hvad strategi hette. kunde ve ej alltet än finna detta uppdrag i högsta gra vanskligt att utförs, kvarföre jag äfven i början tvekade att åtaga Hig detta — men hoppet att möjligen kunna gagliä, WUvenspir i viss mån utsigten att få skåda något nytt och störättadt bestiumde mig snart. Försedd med en dålig karta till vägledning, an trädde jag färden, och vid 10-tiden hade jag Kppått en Jimplig plats för att öfverskåda stridei. Aldrig skall jag kunna glömma den storartade tafla, som nu uppruällmde sig inför mina blickar. Midt framför mig låg Mäåästoden, för tillfället satt i öfversvämning. utbredd såsoill e spegelklar och på andra sidan om floden låg äet sedan så sorgligt ryktbara Bazeilles, hvarifrån redan väldiga rökpelare stego i luften; något längre till venster derom fästningen Sedan. Nedanför den höjd, der jag befann mig (på venstra sidan om foden), kunde jag med blotta ögat räkna 120 kanoner, söm Oupphörligt besvarade elden från det på andra strätden ubpställda franska artilleriet. Der stod äfven större delen af den R armen i förening med sachsarne och barrafiie pärmast intill Bazeilles. Den franska armen stod med sin högra flygel stödd mot Sedan och den venstra sträckte sig ända till La Chapelle nära den belgiska gränsen. Omedelbart 1 min närhet befunno sig några preussiska officerare till häst, för att observera stridens fång och, i händelse den preussiska armån skulle nödgas retirera, låta den uti intagna byar och städer förlagda reserven rycka fram till undsättning. Jag kan ej nog prisa den förekommande artighet och uppmärksamhet, som från deras sida kommo mig till del. Tack vare detta lyckliga sammanträffande med fackmän, kunde jag nu i de minsta detaljer få en förklaring öfver de mångfaldiga manövrer, som företogos under mina ögon, och hvilka annars skulle erbjudit bilder ai follkomligt kaos. SONARA ESA ESRE ESO SNRA BRA ADA RAA

5 januari 1872, sida 3

Thumbnail