Aftonbladet – 5 januari 1872, sida 3

att sälja gården, så att hvar och en skulle få sitt och syster och jag lemnade då hemmet. Squire Honeythorn var ledsen för mors skull och gaf henne detlöftet hvarom vi tala. Är er mor slägt med min inspektor Drew? frågade sir Dene, hvars uppmärksamhet blef väckt på de lika namnen. Hans far och morfar voro sysslingar, sir -— ingenting att tala om. Har er mor något annat att lefva af? Inte ett öre, sir. Allt hvad hon egde, gaf hon för att betala min fars skulder. Försäljningen af mjölk och ägg ger henne medel till hyran och kanske en liten penning derutöfver, så har hon potates och de andra trädgårdslanden, och grisen ger henne fläsk för årets behof. För resten hjelper jag henne med lite t6 och sådant mera, och Hesters barn hjelpa äfven, hvad de kunna. Vi skola aldrig låta henne lida brist, sir. Vid hennes ålder borde hon vara glad åt att slippa besväret med en ko och en gris, anmärkte sir Dene. Det är hennes stora trefnad att vara verksam, sir. En menniskas rygg är vanligen stark nog, att bära den börda som blifvit henne pålagd. Mor är ännu frisk och kry. Som jag nyss sade, inföll sir Dene med en menande rörelse på hufvudet. Han såg på sin klocka. Mary Barber förstod vinken och steg upp. Sir Dene öpp: nade höligt dörren för henne. Hon neg och var på väg att gå. I dörren stannade hon ännu en gång, vände sig om, sammanknäppte bönfallande sina händer och höll fast paraplyen med ett lill finger. Nådig herre, sade hon, jag hoppas ni har den godheten att tänka vidare på