Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 3

I föranlåtas att följa landsvägen; fu vilja vi vika af uppåt den mindre vägen, Om natten kunde man svårligen färdas en dystrare och mörkare väg, an denna Till höger, litet åt sidan låg en temligt välbygd gård, med logar, stall och ladugår dar. Detta var Harebell Farm; göm Kh innehades af Bobört Owen på arrende. Ej gt derifrån, till venster syntes två grin dar tätt bredvid hvarandra, den ena för kö. rande, den andra för gående. Dessa ledde bakvägen-fram till Besebhurst Deh6. Vä gen gitk nu vidare och blef allt trängre. allt inörkåre, mellan jördvallat bch höga träd, hvilkå sträckte sig från öfver. dön sämma och utestängde dagsljuset. Snart derpå vidgade sig vägen och krökte sig omkring en ganska djup vattenpöl, grön af slem och vattenväxter samt vid kan terna beväxt med hök vass Ach känd vn der namn a Harebells dam. På den ompifvande höga stranden reste sig en rad granar, och trots vägen här icke låg så inpressad mellan vallarne var den dy strare än annorstädes. Efter att någrse famnar längre bort ånyo hafva blifvit gan ska trång, vek vägen tvärt af till höger och gick direkte fram till ett icke väl an anusedt värdshus Den smygande Indianen. Mannen, som höll värdshuset, hette Randolj Black; han hade egt en bror, Moses, hvil: ken ett år förut blifvit död vid Harebel Farm. De båda hröderna hade några å1 förut kommit såsom främlingar till orten synbarligen med goda tillgångar, eller som det heter: med mynt på fickan, och blifvit underhafvande af mr Honeythorn. Moses 10g Harebell Farm på arrende, Randolf det ölsligt belägna värdshuset, förut kändt under namnet Plogen, men af honom omdöpt till Den smygande Indianen. Efter