Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 3

ch Blue OR RR FORSEN ROR ENS RR jar e J oss tillsammans. Rn rn Ar r I sf Strödda underrättelser. t vägen 4 Seder och bruk. -) Middagsbjudning hos en mandarin. När ett kalas skall tillställas hos en mandarin, skickar ban tre bjudningar till alla dem, lan önskar se som sina gäster, nemligen es på hvardera af de båda föregående dagarne och en strax före festen. Dessa 1) mottages vanligen af de bjudne med många förklaringar om deras ovärdighet och med stor kru), I serlighet, och så framt ej de viztigaste förhinder I i finnas, afslås aldrig en bjudning, Når gästerna komma, mottagas de af värden med vissa traditionella ceremonier och tal. Med en djup bugning pekande på en stol, torkar han denna med sitt rockskört samt börjar vanligen samtalet med att uttala sin lycka öfver den stora och oförtienta ära, gästen visat hans ovärdiga hus genom att hedra det med sin höga närvaro, och hoppas varmt, att hans böstru, hvilken det vore omöjligt att tillräckligt prisa, och hang utomordentligt vackra barn befinna sig vid god helsa; hvarpå gästen måste svara, att han saknsar ord att uttala sin tacksamhet öfver att få upplefva den stund, då det tilläts hans ringa person att inträda i denna ytterst praktfulla bostad och skåda hans herrlighets strålande glans: hans ovärdiga hustru och stackars barn ha endast bibehållit sig vid Hf för att förvissa Big, att havs herrlighets helsa är så god. som de, hans. eländiga slafvar, önska, 0. 8. v. Under det att dessa små artigheter uthytas, vandra de öfriga gästerna omkring rummet, beundrande dess möbler och prydnader med hela den högtrafvande vältalighet, gom det blomsterrika landets språk kan uttrycka. Att underlåta att göra detta skulle vara den största obelefvenhet. Det är begripligt, att då alla hör ofvån antydda komplimenter (och ännu många flere) måste egnas alla gäster, och då förbigåendet af någon gäst eller uraktlåtandet af I något oundgängligt tal skulle vara en ourgäktlig Joböflighet, det drager något ut på tiden, innan man föres in i matsalen. Det måste dock en gång taga slut med alla tal och ceremonier, och ändtligen få gästerna taga plats. Det är en fängslande tafla: väggarne äro betäckta med kinesiska inskrifter sarat stundom vackert förgylda och prydda med fanor och väfda tapeter. Öm mandarinen är af kunglig börd, äro tapeterna af gult siden med vapensköldar, försställande drakar af så grymt och ohyvgligt utseende, ati om den, som S:t Gören strod med liknade dessa, måste helgonet ba baft en svår dust. Gästernas blå sidenrockar och hvita eatinsstöflar sticka genom sin förg bjert af mot omgifuidgarne, under det att myriader af kinesiska iyktor, sdts härga i taket, kasta ett starkt, men mildt sken på en sänherligen mycket pittorest: scen. Bordet, hvilket våtiigen har hästskotorm (i dess rundel uppföres stundor? en teaterpjes under middagen), är fullsatt med små karotuppstaplade den ena på den andra likasom ishögarne i vårs matsalar; somliga äro utan lock och innebålla ett slagg strätdjor (bolothuria edulis), ingefära, cumquats (ett slags små pomeränser) samt sylter och konserver af alla slag. Den första rätten består vanligtvis af hajfenor och söppa på fågelben, hvilken sistnämnda högt beprisade läckerhet, åtminstone enligt europeiska hegrepp, mycket liknar en lösving ef lim och kelkvatten. Härefter följa stekta krabbor samt kokad och stufvad mandarinfisk, hvilken tll utseende liknar en stor, gul karp; dess kött är verkligen ganska godt och skulle vara smakligt, om fisken ej serverades med en söt, bitter sås, hvilken gifvef den en sådan smek, som mam kan inbilla sig ostron skulle fä; om de blefve genomdränkta med sirap och alun. Fläsk, stekt, kokadt och stufvadt, spelar en vigtig roll i måltiden tillika med vild : fågel och, men mycket sällan, stufvadt fårkött. Växtriket representeras af yams, söt potatia m. m.; osh stora fat med den oumbärliga carry, fylla de fomrem, som ännu kunna finnas lediga i gästernas lekarnten, och afsluta den solidare delen af middagen. (Belgravia.) ee di NÅ r f r d , t Ett Ovambo bröllop. Finska missionären Hautanen beiätvar i Finska Missionstidvingen tölj råe frän Ovambo i Sydatrika: sJag vill bår ne beskrifra ett Ovambo-bröllop, hvarest jag ända från början var närvarande. En aften under de: jag spatserade framför vår boning, hörde jag helt oförmodadt en trumma skrälla i grarvgärden. (Nawnet onganda betyder by, men Osvambo-folket kallar afven en enskild gård Gaganda d v. 8 by), hvilket var mig förunderligt, hvartöre jag begaf mig dit för att efterfråga, hvad det skulle betyda. Jag trängde mig in ända till det rum, hvarest trumman ljöd. Här ser jag några unga män och qvinnor dansa efter trummans takt. I detsamma kommer äfven den äldste mannen i gården och, aäsom vanligt, helsar han på mig vänligt, Jog frågar: shvad betyder detta? svar: sobango Hvad är då ohango?, Flickott8 göras till hustruis, När skall det ske?. När dernt månad dör och den andra kommer att stå midtpå hittrnelen... Hvarföre låten I då nu trumman Jjuda ? På det menniskorna skoja veta att komma till bröllop. Gubben var mycker giad, förklarade bvad allt skulle ske och frågade om äfven jag skulle komma till bröllopet? Trumman Jjöd ända till följande morgonen. Deras trumma är äfven af Sget elag. Den bostår af en väl 2 alnar låvg och mer än tre avarter ijock stock, som från ena sidan är urhoikad och öfver hyvi!ken ett skino år spändt. Då de slå på den, begagna de ej några pisnar, utan knytnäfvarne. Detta trumtwande räckte i pära 2 måneders tid hvarje natt. rm d tio dagar efter mitt ofvanvämnbäs besök uppenbarade sig pondocker, små kojor, omkring byn och ivom en månad hade deras ental redan stigit till 40 eliter 50, hvilka alltså utgjorde en stor by. Sittligen hördes glädjeropet: I deg är obangol Omkring middags-jq tiden hördes mp och skrik från flere håll och j, snart såg man äfven en stor hop med folk, män, hustrur och fliskor. Jag gick då närmare för att (1 betrakta denna tinderliga början af högtiden. Det dröjde ej lövge innan jag bade omkring mig tre till fyra tu-ea (3000-4000) personer. Det var eget aut :e hurt de samlades: I hvarje hop gingo männerna främst, derefter brudarne midt emellan och sist brudarnes mödrar och systrar, samt-an. dra qvinnor. Hå snart de kommit fram till platsen, skilde sig männernss från qvipnornas och brudarne åter intogo en särskild plats ibland qvinnorna — Till denna högtid äro brudarne utsmyckade med långt hår, som ej är deras eget och som Br löst gemomflåtadt med palmblad. Heia dekb ras kropp ät emord med flott. Nu begynnes ett! X 1 NN nm eget slags väsende. Brudarne begynna skaka på sina hufvuden såsom vore de balttokiga och de nära dem stående qvivnornd — brudtärnorna — ; börja derefter upplösa flätorna. Slutligen Gå de, efter mycken möda, fått flåtorna upplåsta, stölla f de brudarna i en rad efter bvarandra med håret öfver ögonen. Der står nu brudarne alldies orörliga, uten att se till höger eiler venster, De qvin1 nor gom omgifra dem sjunga, skräla och dansa, !f så att det gör ondt i öronen, äfven mån-f ra