Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 2

lagarna hade uppdragit mellan honom och en egendomsherre som Arde var — sjelf var han blott en simpel, jordbrukande arrendator. De unga flickorna rodnade och tego; Mary vågade icke yttra något förrän sqvim först egnade henne någon uppmärksamet. Enligt tidens mod buro de båda systrarne kappor af skarlakansrödt tyg med kapuschonger och hvita halmhattar, under hvilka deras vackra, bruna hår föll ilookar. Åh, är, det ni, Mary ? utropade sqviren med en nick. Hur är det med Georg? Jag tackar er, sir, mycket bra, svarade hon och neg. Är han också här? Nej, sir; han är hemma. Min far kom i går till Worcester och tog mig med sig hem; min mor är ej frisk. I morgon kommer Georg och hemtar mig. Efter en nick af sqviren till dem alla gemensamt, hvilken de unga flickorna besvarade genom att niga och arrendatorn med att ännu en gång röra vid hatten, gingo de åt hvar sitt håll. Ljudet af fotsteg kom sir Dene och hans båda följeslagare att vända sina hufvyuden; Jonathan Drew nickade vresigt åt arrendatorn, baroneten helsade höfligare, men Geoffry Clanwaring gick fram, tilltalade honom på sitt hjertliga och förbindliga vis samt tog mrs Arde och hennes syster Maria i handen. Allt detta var blott en kort och föga betydande tilldragelse. Owen och hans döttrar gingo vidare och mr Geoffry återvände till sin förra plats bredvid fadern. Men sir Dene hade tröttnat vid att stå så länge stilla, kanske också vid att så inge vara villrådig. Efter några ord ay gående en affär i Hurst Leet, begaf han sig hastigt med raska steg ned för den förut nämnda smala gångstigen, hvilken skulle