Aftonbladet – 30 december 1871, sida 2

STOCEHOLM den 30 Dec rankrikes handelsoch finanspolitik. De finansplaver, som Thiers nyligen i sitt 1dskap framställde, angripas skarpt af den ptanta engelska veckotidningen Economist en artikel, gom vi anse förtjena meddelas. enna artikel är af följande innehåll: Thierss budskap är ett af de mäktigaste xemplen på, huru en alldeles utmärkt förråga att skrifva kan vara förbunden med anska klen förmåga att tänka. Hvarje meing i detsamma är uttryckt med sällsynt cH smakfull precision, Det finns kanske i juropa ingen, som kunde ha skrifvit bättre ller lika bra.. Men å andrajsidan fions det iögen, om, om han kunde uttrycka sig nästan lika ra, skulle komina fram med så oklara åsiger. Många saker finnaz, som kunna bevisas, ch många andra, som ej kuuna det. Och biers hyllår åsigter, som stå bortom den örnuftiga bevisningens råmärken och allmänt örkastas af Europas högre förstånd — af vad han sjelf benämner ett vädjande till det moderna ssmbällets klara intelligens.. Först och främst hyllar Thiers protektioismen, och öfver denna har hela den bästa Imänna meningen i Europa fällt sin dom. Da man, som är emot frihandel, af grundats och säsom sädan, sänker sig till intellisenserna af tredje rangen. Alla högre klaser hade för 30 år sedan eller mer än 30 år edan stadgat sin öfvertygelse. Vi kunna 10g fatta ea praktisk tveksamhet; vi kanna vegripa ena statsman, som säger: Mitt land 12r varit underkastadt protektiva lagar i ånga år, har i sjelfva verket aldrig varit andra underkastadt; vi måste derföre oksamt före, hura vi skola förindre vårt system, att vi ej, efter att länge 12 uppammaåt oriktiga industrier, med ens ch i ett ögonblick må ruinera. dessa indutrier. Detta kan vara praktiskt statsmannanässigt, men det är ej etatsmannamäsigt att tro, att det är bäst att tillverka saker homma, hvilka kunna köpas för billivare pris utomlands, och Thiers hela ide är stt låga så, att så många saker som möjligt nå kunna tillverkas hemma. Ett rykte var gängse i England, att förhållandenas lärdomar och maktens ansvar hade försvagat Thierss förtroende till hans fordna oriktiga åsigter. Det påstods, att ehuru han i hela sitt lif hade varit en stränz protektionist, vore hän nu tveksam iafseendo på skyddets verkställbarhet, om också icke på dess önskvärdhet. Men nigot spår härtill fions icke i hans budskap. Rörande handelsfördrag argumenterar han fortfarande tå, som om hvarje nation borde sälja så mycket och köpa så litet som möjligt. Hen säger, att den franska regeringen icke föresloge att uppsäga. fördraget med Eagland, ifall Eagland ville samtycka till förhöjd tull -på vissa slag af engelska varor. Men det rinner honom icke i sinnet, ingen ende mening i heja budskapet röjer, att Han någonsin begripit, att den franske konsumenten behöfver dessa varor; att han ej skulle ha köpt dem, om han ej hade behöft dem; att det förslag, som jorts England, i sjelfva verket var ett förslag att förbindra fransmännen att köpa hvad de sjeltve helst ville köpa. Han klagar öfver, ett England gifvit honom ett afslag, derföre att det ej ville göra sig delaktigt i skspandet af en ny protektion. Men hnaru hänger detta ihop, när han oaflåtligt påstår, att frihandel är ett misstag, att ett måttligt skydd, ett sådant, som är tillräckligt att egga de inhemska producenterna genom uppmuntran, men ej tillräckligt för att förstocka dem genom imonopolers, är välgörande? Det var förståndigt af den engelska regeringen att tänka, att cm hon hjelpte en protektionislisk regering att återinföra protektion, skulle hon gjelt beskyllas för att understöda protektionismen. Thiers frågar vidare: Om säådana förslag som dessa icke antagas efter de öfveronskomna tio årens förlopp, hvarföre bestämdes då en dylik period för revision?s Svaret blir, att alla evgelsmän hoppades och hade, om ej oväntade händelser kommit, skäl att hoppas, att efter de tio årens slut en klokare regering nu skulle ha funnits i Frankrike, en sådan, som vore böjd för att gå framåt på frihandelsbanan — icke likt denna regering att gå kräftgången. I sin kärlek för protektionismen har Thiers åtminstone en ursäkt — en kraftig för en praktisk politicue, om också er obetydsnde för en praktisk ekonomist — ban stödes af mäktiga intressen. Men i sin nästa villfarelso stödes han icke af något intresse. Han föreslår att bilda en årligen sjankands fond af 8,000,000 sterling, ehuru skatterna änna icke äro bestämda, och eburu stora lån äro oundgängliga och i tilltagande. Han vaticke, ktt hvarje förståndigt fräsassystem förbjuder att betala med högra banden, när man med den venstra måste låna de sålasda utbetalade penningarne. Och denna orimlighet är påkallad, ty intet missförstådt intresse önskar den, lika litet som något sundt argument gifver den stöd, För det tredja föreslår Thiers, att Frankrikes bank skall öka sedelstocken med 300 slier 400 eller 600 millioner francs, allt efter som nationalförsamlingen fianer lämpligast. Och denna förökning behandlar han helt lätt och ledigt. Han säger, att bankens krodit är ypperlig, att dess säkerheter äro goda, att dess metallförråd är stort, att dess sedlar hittills icke fått vidkännas mer än 2 prosents diskonto, samt att de mest. anscdda banksedlar flere gånger ha stått lägre. Men han kommer icke ihåg, att dessa ansedda sedlar stodo till 2 procent diskonto, innan liskontot blef ännu större. Endast för några ä månader sedan skröt Thiers, att franska oankens sediar gingo med premie, till och. ned osktadt metallutvexlingen var inställd, l. v. 8. han påstod, att de voro bättra än.