Aftonbladet – 30 december 1871, sida 2

Hvad vill du mig? frågade hon kallt. Jag — jag — hur blek du är! Jag hoppas att — Haf ingen orov, inföll hon hastigt; jag tänker inte mycket på dig. sOch jag tänker på intet annst, än på dig, sade han. En djup rodnad spred gig öfver den unga qvinnans ansigte, men hon beherskade sig och sade med en isande köld: Du är mycket god.n Gatty kände inom sig allt det förakt hennes ord och hennes sätt inneburo. Han bet sig i läppen och ögonen fylldes af tårar. Du skall snart nlömma mig,, sade han; jag förtjenar ej att ega ditt minne, men jag glömmer aldrig dig. Jeg reser till England; jag lemnar för alltid Newhaven, der jåg har varit så lycklig. Jag reser klockan tre med ångbåten; vill du ej säga mig ett vänligt ord till farväl? tillade han och närmade sig blygt. Det vill jago sade Christie. Gad vare med dig! Jag önskar dig intet annat än godt.o Hon gjorde en afvisande, befallande rörelsa med handen och Gatty vände sig bort och gick. Hennes blickar följde honom oafbrutet, så länge han kunde ges. Det är rätt, Christie., sade Johanna; behanäla de unga karlarne som skarn och de skola tänka ännu mera på dig. O, Johanna, mitt hjerta brister. Jag dör för hans skull Låt mig då tala ett ezdsa ord med honom, sade Johanna. Jag skallsnart bringa honom tiil förnuft.o Och hon var färdig att springa efter Gatty. Christie höll henne fast. Förr ville jag dö, än ett sådant ord skulle talas till honom! sade hon.