Aftonbladet – 30 december 1871, sida 2

Uch skulle da nu falla på en så dåraktig id, som att skrifva till mig och göra något orimligt förslag ...n Skulle svaret då bli annorlunda? Ja, mycket olika. O, Barbara, skulle du antaga mitt anbud ?x Nej, naturligtvis into — men jag skulle på ett höfligare vis afslå det — Barbara!v Låt mig säga dig en sak, Richard, Sedan du gjorde nig detta anbud, har en stor förändring inträffat i min ställning, en förändriog som mäste göra mig dubbelt varsam för att lyssna till artigheter af unga herrar med stora inkomster. Min stora plantage i Westindien blet såld. Priset derför, som utgjorde nästan hela min openhet, skulle i klingande mynt föras till Esgland, men fartyget har gått förloradt, — åtminstone anses det så, ty Tisbe, — detta var dess namn — har ej afbörts. Hollah!s ropade Viscounten. Hu!o skrek lady Barbara, som var ovan vid så häftiga utrop. Hvad hette fartyget?. ropade Ipsden. Skrik mig ej så fasligt i örat! — Tisbe, hör du, skrek hon så högt hon kunde. Tra-la-la-la, tre-la-la Polkez-vous, Madame?a Lady Barbara såg allvarsamt på honom. Hur är dest möjligt att du, som förr var sjelfva artigheten, kan taga dig för att dansa och sjunga vid underrättelsen om min ruin? Men du är inte ruinerad, ty Tisbo har ej gått förloradt. Jo, jag vet att så är, svarade ladyn. Nej, jag vet detta bättre. O, Barbara, jag är så lycklig! Jag börjar hysa ett så tjofligt PPP, Jag skulle ha lust att falla på mina koi