Aftonbladet – 29 december 1871, sida 3

mig, det kan jag verkligen inte begripen, I tillade han och höjde på sina aristokratiska axlar. Gör mig den äran att äta frukost med mig vid Newbhaven. Duollanterna ätskildes. Gatty tog vägen till Newhaven, derifrån han ämnade företaga en verliga simtur innan frukosten. Han lemnade lorden raed en liten skymt af hopp i hjertat, ty denne hade yttrat ett par ord om att hsn ville ställa saken till rätta mellan mrs Gatty och Christis. Sedan lord Ipsden blifvit allena, vandrade ban under djupa tankar ännu en stund på stranden, då hen till sin öfverraskning mötte lady Barbara Sinclair, på behörigt afstånd eskortered af två betjenter. Hon kom emot honom med mycken vänlig-. hot och frågade, efter de första utbytta helsniogarne, om hsn hört talas om en vacker handling af en ung ädling, som en af dagarne blifvit utförd på orten. Nej, hvad då? Ett skepp hade varit på väg att förlisa och ingen af männen vid fiskläget hade wvågat sig ut; men en ung främling hade skänl dem hela sin förmögenhet och dermed lockat dem att vara honom följaktiga, Han bade räddat fartyget, gifvit lotsarne allt hvad han egde och derefter helt lugat gått sin väg utan att bry sig om folkets bifallsrop och välsignelser. Dot var en rätt vacker historia — så vacker, att hon hads talat tiv minuter med ho nom, innan han kände igea sin egen bandlig; men då ban så gjorda, klappada hans hjerta och rodneda hans kinder at sällhet. Det är ljuft att höra värt pris från älskade läppar! (Forta.)