Aftonbladet – 28 december 1871, sida 3

Den förflutna veckan lärer ännu icke vara riktigt afslutad. Ma bar blifvit vecavill af de mänga helgdagarn och vet icke huru man egentligen bar de Veckan var också icke en af de allra van ligaste, Ehuroa åtminstone Stockholm oc sannolikt en stor del af den öfriga civilise rade verlden i Sverige icke hade tid att tänk på något annat än jal och jalklappar, s fonnos dock, högst tå dagar före jolaftone märkvärdigt nog, här i värt samhälle så mång medlemmar af ledighetskomiten eller, för at betrakta saken från ena vackrare sida, s många, hvilka intresserade sig tör literatu och konst, att Svenska skademien hade ful! bus på sin galaföreställning på samma gån som Stora teatern också hede fullt hus ho sin Barberare. Vi lefva i ett stort sam hälle, der man binrer med mycket och räc ker till alideles obegripligt. O.n Svenska akademiens föreställning p Stora börssalen har redan blifvit meddelad i sin tid, det vill säga för åtta dagar sedan och vi nästan frukta för att man skulle ans 088 antiqverade, om vi ru komme änan ee gång och talade om akademier, ehuru de i fråga varande representstionen onekligen för. tjenade en något mer detaljerad framställ. ning än hvad tidnvingarne bastått henne Pressen uppmärksammar icke akademien till. räckligt och visar sig alltför kall vid d knapphäzdiga referatea af akademiens årlig: premientdelniogar, Det är en sak, som förtjenar rättelse, och vi vilja ej glömma det til ett annat år. Hvarför sysselsätta sig så myc: ket med de andra teatrarne? Men vi skatte till samma villfarelse och känna oss derföi icke nog rena att kasta sten på våra yrkesbröder, något som dessutom just aldrig varit vår sak. Fröken Basilier fortfar att göra en lyckad debnt, hvarmed hon gjorde så vacker början i den förfluna veckans första afdelning. Är lyckan god för ossi teatersalongen och kanske äfven för teaterdirektionen samt möjligtvis ockeå för debutanten gjelf, så kommer fröken Basilier att ännu en tid fortsätta sin debut. Eno debut kan man fortsätta ganska länge, till och med om den icke är lyckad, hvarpå bevis ej saknas. Det kommer blott an på huru långt man tror sig kunna fresta publikens tålamod. Hvarför skulle icke då en lyckad debut, sådan som fröken Basiliers, kunna gå ända i oändlighet, hvilket på teatern är detsamma som bortät spelterminens slut? Gerna för oss åtminstone. Blir debuten förvandlad till anställning på fastare g: under, så missunna vi hvarken publiken, debutanten eller direktionen något sådant. Det säges, men vi veta alldeles icke om med skäl eller ej, att fröken B silier skulle hafva anledning att tro, det hon icke vore ovälkommen till Petersburgs kejserliga opera, och det skulle vi verkligen icke tycka om. Låtom oss hoppas att det ej är anntt än löst tal. Icke såsom skulle vi anse alldeles tröstlöst lör oss, om en liten debutante, vore hon också så god som som fröken Basilier, kneps bort af våra vänner arffienderna på andra sidan Östersjön, men vår publik tycker verkligen om den lilla opera-comique-sångerskan och vill derför att hon hellre -tapnar här och förtjenar sina par tusen riksdaler om året än går till Petersburg och lyfter ett par tusen rubel i måna?en. Hvad som onekligea bidragit till fröken Basiliers framgång 1 Barberaren har varit hennes säkerhet på scenen. Icke ett spår al rädsla, utan tvärtom något riktigt öfverraskande oförskräckt, såsom hade non sjungit Rosina i lika många är, zom hona sjelf är gammal. Några artister mäste bafva den der oförskräcktheten medfödd, under det andra kanske aldrig kunna övervinna sin rädsla. Hr Lundqvist, vår nye och omtyckte Masaniello, lärer fortfarande lida af rampfeber, en gemen sjukdom, hvilken icke gör afseende på kön och kroppskonstitution, utan angriper stora och små, starka och svaga, männer och qvinnor utan ätskilnad. Men har man den sjukdomen, så är det kanske så mycket modigare att likväl beträda tiljen. Hvilket mod mäste den mannen icke bafva, som vågar gå fram, när ban är så rädd, sade någon om br Lundqvist. Uttrycket låter som en paradox, men torde vid närmare eftersinnwnda iorebära en verklig sanning.