Aftonbladet – 28 december 1871, sida 2

ade underrättelser från Rio framställa säs en i ett helt annat ljus än det första medlelandet om slagsmålet mellan de tyska maröserna och den brasilianska polisen. Det visar sig nu, att besättningen från Nymphe har besökt ett illa beryktadt ställe i Bio och der råkat i tvist med brasiliänare samt sedermera satt sig till motvärn mot polisen, beröfvat en och annan polisbetjent sina vapen och sårat dem dermed. Efter en stunds uid blefvo tyskarne öfvermanbade och höklade, men sattes sedörmera På fri fot möt borgen. En ny undersökning kommer att inledas mot dem, när korvetten kommer tillbaka till Tyskland, Såsom man vet befinna sig Spåniens finanser för närvarande i en beklaglig ställning. Det är icke svårt, anmärker Times, att inse hufvud orsaken till det Åaantiella betryök, hvari Spanien befinner sig. Det kommer helt enkelt deraf, att alla dess resurser blifvit uttömda genom ett fåfängt försök att fullständigt underkufva Caba. En falsk nationel hederskänsla bhindrar dem att i denna punkt gifva efter. Alla partier i Spanien äro ense i detta hänseende — uiler säga åttiinstene iöke dAttåla någon afvikande åsigt. Ingenting kan i sjelfva verket vara sorgligare än historien om dessa vestindiska kolonier — den sista återstoden af Spaniens transatlantiska besittningar. Såsom slafveriets och slafhanmdelns sista fästen voro både desså öar och möderlandet en förs argelse för de civiliserade nationerna, och följden af de spanska styrelsernas öfverseendö Med detba skändliga handel var en moralisk kräfta, som gripit låogt omkricg sig i Spaniens nationella lif. September-revolutionen år 1868 skulle gifva frihet både åt Spanien och dess kolonier; men spaniorerne förklarade sig med frihet blott förstå en bättre styrelse. Cabanerne sökte vinna sjelfstyrelse, och ett inbördes krig uppstod, i hvilket spaniorerne uppoffrat 75 till 80,000 Man af sina bästa träpper, tinder det de tillika haft på fötter 40 till 50,000 man frivillige af den lojala befolkningen i Havanna, Matanzis och andra städer. Spanien har uttörnt sin styrka öch sina flosnciella tillgångar i ett föga händelserikt men blodigt krig, hvars slat efter mera än tre år synes aflägsnare än någonsin. Oaktadt spaniorernes fasta föresats att icke gifva efter, kan stridens slutliga ntgång icke bestridas, Öbdoarne stå icke allena. De lita på en verksam sympati bos en stor del af amerikanärne, för hvilka annekterandet af dessa vestindiska kolonier inom en icke aflägsen tid blifvit ett slags patriotisk trosartikel. Regaringen i Washington visar vis: serligen ingan stor ifver för fallföljandet af de ärelystna planerna i denva riktning. Men äfven dan moderate och fredsälskande presidenten Grant har icke kunnat motstå påtryckningen af en allmänt utbredd opinion. Han beklagar i sitt sista budskap, att sakernas tillstånd på Ödaba fortfarande är en källa till obehsg och oros. Han tadlar de spanske statsmänren för det de icke uppfylt sina löfton om reformer i de vestindiska kolonierna, Han anser deras plan för negrernes emancipation illusorisk, emedan 2en qvarlemnar en del af arbetarne i dersas forna träldom, Slutligen kan han, på ssmma gång han uttalar sin motvilja för att inblanda sig i andra länders angelägenheter, icke dölja sina farhågor för tillvaron af en långvarig strid så nära unionens område. Ealigt i Madrid gängse rykten skola sympatierna för Cuba i Förenta Staterna vara i stigande. Den cubanska komitå, som bildat sig i New york, utvecklar en utomordentlig verksamhet, och reklamationer ha gjorts af spanska ministern i Washington angående en amerikansk kryssare, som påstås ba understödt insurgenterpa genom tillförsel af krigsförnödenheter. Det lojala partiet på Cuba, hufvudsakligen bestående af i Havanna och andra sjöstäder bosatta spaniorer, hvilkas materiella intressen äro nära förbundna med moderlandet, göra genom sitt våldsamma och hänsynslösa förfarande Spanien nästan lika mycken skada som insurgenterna. De utöfva nemligen — i synnerhet i Havanna — en verklig terrorism och äro genast färdiga att tillämpa lynchlagen raot dem, som hylla insurgenternas sak. Sålunda blefvo för icke länge sedan åtta studenter i nämnde stad, af hvilka några under nitton års ålder, för delaktighet i en mot Spanien fiendtlig demonstration dömda till döden af en på ett mycket oregelbundet sätt bildad krigsrätt och genast arkebuserade. På detta sätt fortgår detta olycksbringande krig. Fyra pansarskepp och en transportflotta med 4000 man utvalda trupper ha nyligen afgått från Cadiz till Caba och skola snart efterföljas af en annan expedition på 11,000 man. Konung Amadeo förklarade nyligen i kons att han endast önskade att han vore i tillfälle att sjelf afgå til Cuba för att leda kriget. Detta ärsamma önskan, som Prim uttalade för två sedan. Men med allt detta råder intet tvifvel om, att kloke spaniorer endast önska att på något sätt blifva qvitt Caba. Redan Prim uttalade såsom sin öfvertygelse att Cabas förlust för Spanien endast var en tidsfråga. Att den första artikeln i hvarje kabinettsprogram skall blifva: Caba får icke förloras — derom tvifla vi icke. Men den spanske statsman skall göra sig väl förtjent af sitt land, som förstår att göra den tanken gällande stt — då Caba ändock förr eller senare måste förloras — det skulle vara en god politik att på hvad vilkor som helst få slut på en strid, hvilken på samma gång den förstör Caba, helt och hållet ruinerar Spanien. — ——— ——— Tullverket. K. M:t har den 15 innevarande månad till öfverinspektor vid pacx