Aftonbladet – 27 december 1871, sida 2

lemaade adressen. Han sade att ban var fverhopad af arbete, att ban ofta var mycket ekymrad, men att alla goda menniskors symatior gäfta. hoxom styrka och mod. Hr hiers förklärade, att hah icke hörde till nå ot parti och att hans omsorger vore uteslunde riktade på att läka Frankrikes sär. (vad argioge protestantismen yttrade han, tt han skulle upprätthålla den religiösa frieten i all dess integritet och genom att så öra efterkomme ban önskningarna hos en fantlig majoritet. Sanktiorerande sammanallandet af en synod, yttrade han, att Frankike nödvändigt måste återvinna moralickt ch materielt lugn, och kän lade alltarsamt å dspötationens Klorta att på sfntdenå aratsordning upptaga de frågor, som under de enaste åren uppstått bland franska protetanierne. Enligt Times telegrafkorresgondent i Pa8 tros allmänt, att debatten i nstionalföramlingen rörande församlingens flyttning ej ommer att ega ram förr än på nyåret. I bilist på några vigtigare ämnen för distarion i Aationalförssinlingen fann Racul Juvsl på att interpellera regeringen, hvarför r Rance ännn finge i luga ojuta sin frihet. Tan omtalade Rencs görsnde och låtande under kommunens dagar och yrkade att på ;onom skulle också lagens straff tillämpas, åsom man gjort ned så många okunniga, ilseledda och vida mindre skyldiga anhänsare af kommunen, Hens tal helsadss med ipprepado handklappnicgar af högern, men ned prostester från venstern. Juctitieminitern Dufsure tillbakavisade den mot honom remkastade avklagelsen; ätt ban skulle tasit hr Reno isitt beskydd, Regeringen hade ngenting att göra med försättande i anklaselsetillständ af pertoner, som varit inveckade i ivsurrektionen; hela ansv.ret hvilade å chefen för första militärdivisicner; regeingen följde leger, då bon afböll rig från inervention och hon skulle fortfarande beträda amma väg. Om krigsrätternå vore i något hänseende bristfälliga, sä kunde regeringen afhjolpa detta, när belägringstillständet upphörde. He Duval protesterade mot den doktrin om ministrisl oansvarighet, som låge i br Dufenres svar, och föresiog att församlingen, litsnde på att lagen tillämpas liks för alla, skalle öfvergå till dagordrizgen. General Cissey yttrade, till svar på en efkammarens ledamöter framställd fråga, stt hr Ranc för några dagar sedan var inkallad inför krigerätten, hvilken ansäg att intet skäl fanns för hans försättande i anklagelsetillständ. Dufanre uppmanade kammsren att förkasta Duvals motion, emedan deri en censur utövades på krigsrätterso. Hr Cochåry förordade, att man kelt simpelt öfverginga till acgordningen, Duval yttrade nu, att han hört af general Cissey sjelf att hr Ranc blifvit inkallad blott i egenskap af vitne. Gererslen bekräftnde detta, men att hr Ranc vid detta tillfälle underkastats koreförhör och resultatat deraf var att domstolen ansåg att ej anledning fanns att sätta honom urder avklagelse. Eno deputerad med namnet Paris föreslog derpå, att församlingen skulle, sadan hon hört hrr Dufavres och Ciszeys förklaringar och förlitande på att rättvissn handhafves, öfvergå till dagordningen. Dufaure gillade detta förslag, som ock:å antogs med stor måjoritet af venstern och centern. Huset var alideles fullt och debatten ytterst lifvad. Do orleanska prinsarns voro ej värvarande. Vid den rjette krigsrättens sammanträde i Versailles den 16 dennes tilldrog sig ett af de intrestantaste ppm som ännu förekommit under ransakningarne med kommucenps anhävgare. Hjeltionan i derna episod, Lovise Michel, spe:sda en framstäende roll under kommunen och kan betraktas som en a! dess ledande personligheter. Hon är en begåfvad och bildad qviona och har fått en otmärkt uppfostran. Hvad hennes samhälle. ställning avgår, leddes hon, som föreståndarinna en uppfostringsanstalt vid Ras Oudinot, hvilken på senara tiden räknade icke mindre än 60 elever... Hon var i sin egenskap at lärarinna aktad och afhållen i. qvarteret, och familjerna voro särdeles nöjda sned den undervisniog, hon meddelada de åt hennes vård anförtrodda bernep. Hon var de:jemte känd sem välgörande och högst ocegannyttig. Eter den 18 Msrs kastade Louise sig itrigt öfror politiken, utan ett derför sluta med rin skole, hvars ledning hon emellertid sig sig nödsakad att öfverlemva åt sina lärarinnor. Hjelt ps reg kon som klubbtalerska och väckte allmänt uppseende genom Bina idber om folkets emancipation. Hon ådrog gig derigenom insurrektionschefernasuppmärksamhet, fick tillträde till deras rådplägniogar och deltog i derss debatter. Inför domstolen bar hela heanes åpptfädande en. utomordentlig energisk prägel. Hon är 36 år gammal och af medelhög växt; hon vär svartkiädd och beslöjad, så stt man blott knade urskilja, att bon var blek och hade ett rikt, brunt bår. Under rapportens uppläsning lyfte hon emellertid upp slöjan och betraktade domrarng med fast, lugn blick. Då presidenten uppmanade henne att stiga upp, tog hon, utan stt vara tillfrågad, till orda på följande sätt: Jag vill hvarken försvara mig eller låta försvara mig. Jeg hör till den sociala revolutionen och uuderkästar mig ansvaret för mitt uppträdande, Hvad jag begär al er, som sjelfva kalla er krigsrätt och icke seglar under falsk flagg såsom benådningsutskottet, af er, som döma med öppet . visir, litasom jag svarar med obeslöjad: ansigte — är att jag må få dela mina mördade bröders ödet... Ja, jeg underksstar mig denna oerhördt foga dom våra martyrers namni, — På presidentens råga hatgvida bon hade yttrat hotelser mot republikens president, svarade hoc: Jo, jag nar velat rensa ostionalförsamlingen, och jag eklagar, att Ferre vägrade gå in derpå. Jag ville mörda två personer — Thiers och nigle — Presidenten frågade henna na: Skrof ni icke i Cri du Peuplets — Jag värde icke till tidningens redaktion., vår FARAN FN RNE Fa Ry nl Sn JAR GIDEON a