Aftonbladet – 27 december 1871, sida 2

Mycket saunt! Och jag tycker ti bords blygas litet, min bästa kuin. Fordrar ri blott ett lågt sinne, så beköfde ni väl inte öfvergilva vår samhällskrets. Mina vänner äro af lågt stånd, men, åtminstone några af dsin, högsinnade. Nårväl; roa er då med dessa bögsinnads varelser. Nöjot är lifvets syftemål, som pi våt, — åtminstone alla nutidens unga mäns Vi imitera damerna,, genmälde ban, Så är det, svarade hon med liter retlighet i rösten. ; På detta sätt fortgick -samtelet. Lord Ipsden var mycket road af sin förtjusande och originella kusins repastier. Mot aftonen sattes hans lynnes jemnvigt på ett hårdt prof, då en ung herre, enmäldes — en vetenskapsman, hvilken snart så helt och hållet upptog lady Barbaras uppmärksamhet, att hon hvarken syntes ega ögon: eller öron för lord Richard Ipsden. Barbara och den unge historieskrifvaren voro. båda entusiaster för medeltiden. Hver och en som för tvåbundra år sedan ropade: Herre, Herzelo var enligt deras åsigt ex kristen; nu fanns intet allvar. Missionären Williams, som lefde och dog för sin tro, var icke allvarlig i religionen; men Cromwell, som drog tillsammans -en jary at skälmar och dymedelst mördade sia fånge — Cromwell, som förde himmelriket på sina läppar och dolde verldslig höghet i sitt hjerta, han framställdes som ett mönster. Sålunda höllo de loftal öfver den förflatna tiden och framhöllo som ett prisvärdt exompel på dess anda Joarne TArc. Lord Ipsden hatade argumenter, men jalusi är en skarp spor.ce och den gjorde också honom vältalig. Fembundra år af verldens tillvaro gör den äldre, icke yngre — och om äldre, äf