Aftonbladet – 27 december 1871, sida 2

Då Ipsden blifvit allena föll han i tankar: Jag har inte observerat det förut, men Saunders är positivt en åsna! La Johbnstons är en af nata:ens forstionor och har dertill lärt mig känna fattiga menniskor, hvilka en gång skola bil rikare än den rike; hon bar lärt mig att draga honung ur banksedlar — genom att gifva bort dem. Denna dag hade lord Ipsden en stor och oväntad tar på sin promenad, ty hvem mötte han väl, om ej — lady Barbara Sinclair. Hon rodnads; han darrade och hade inom två mianter glömt allt. hvad som passcrat sedan han såg henne senast. Lydy Barbara syntes med nöje återse hocom och låtsades helt och hållet ignorera hans frieri; visligt ingick han på denna ide och så blefvo de, genom en tyst öfverenskommelss vänner. Lorden antog en inbjudning att tillbringa dagen med hennes familj och -hängaf sig åter åtfsällheten af att vara i sin vackra kusios sällskap. Hvar och en som sjelf varit förälskad — cch hvem: har har icke det? — skall fatta huru hans bjerta klappada fortare, då hon lät honom förstå att bon hade gjort efterforskoiogar på orten efter honom, emedan man hade sagt herne att han låg gömd någonstädes i grannskapet. För att studera konsten att spela goitarr?, tillade hon. Nej; för att studera en ny samhällsklass. Har pni, bästa Barbara, måhända någon bekantikap med hvad man kallar ;sämre folk ?. Åh, Jan Utmärkt hyggliga mennisior som man träffar deribland! — tycker ni så med? Nej, högst ledsamma! Jag får dock säga att jag blott. är personligt bekant med två gamla gummor : Men några af mina nya vänner äro uvga flickor, och detta gör en betydlig skilnad.