Aftonbladet – 23 december 1871, sida 2

Jul-Litteratur. VII. Vinterblommor af G. H, Mellin (Alb. Bonnierg förlag). Namnet Viaterblommor, framkallar minnen från flydda tider. Det var på 1830-talet Mellin började utgifva sin poetiska kalender Vinterblommor,, den enda rent poetiska och i poetiskt hänseende betydande kalender, som efter Atterboms utan afbrott fortgick under en följd af år och liksom utjorde en samlingspunkt för den tidens unga fsängarskola, för de sjungande bland den generation, som lefde ungdomens lif under perioden från Julirevolutionens tid till 1848. Till den stora förtjensten att ha brutit.väg för den historiska novellen i värt land fogade Mellin ytterligare-den att bilda en sammanhällningspunkt och förmedlande länk emellan de unga vitterlekarne, hvartill han förträffligt lämpade sig genom sitt brinnande intresse för vitterheten, den af en kraftig fysik gynnade outtröttlighet, hvarmed han aldrig sparade på fjäten och besvåret, för att rycka upp andra, och aldrig på eget ansträngdt arbete, och slutligen genom gin egen älskvärdhet, sitt flärdiria och godmodigt redbara svenskmannaväsen. Man var under en serie af många år så. van att till jalen få sina Viaterblommor,, att man, om de för en gång uteblifvit, inom de litterära kretsame skulle tyckt, att det icke riktigt varit jul. Det var i denna kalender man först fick göra bekantskap med Herman Sätherbergs hänförande, naturfriska sånger från skog och sjöj det var der Carlen först meddelade lifliga och inta