Aftonbladet – 23 december 1871, sida 2

edning att redan nu taga plats i församlin-j sen, är Thiers förklaring, att han icke hölle l! på prinsarnes förbindelse och församlingens i rerklig orakelton hållna resolution. Venstern var emellertid oförtydbart lagt i dagen sin ppfattning i denna fråga. På ett möte, som : len höll under vatten till den 18, antogs en egolation, i hvilken partiet i grundsatsernas,: den föraktade lagens, i den hotade repu-j. likens och i fosterlandets namn förksstade! ;rinsarnes val. Venstern förklarade derjemte, : tt den komme att fortfarande iakttaga denna ållning och att den hvarken direkt eller ndirekt ville blanda sig i frågan om prinarnes inträde i församlingen, hvilket torde örklara utgången af voteringen, För sjelfva lebatten den 18 dennes om Brunets motion emna vi efter förat nämnda källa följande edagörelse: Brunet interpellerade regeringen i anedning af tvenne för tio, månader sedan ralde deputerades frånvaro, hvilkas val bekräftades för sex månader sedan. Presilenten förklarade, efter att ha tillfrågat mivistrarne, att regeringen var beredd att genast svara. Brunet betonade nödvändigheen af att få slut på detta sakernas tillstånd, som var stridande mot nationalförsamlingens värdighet och orättvist mot de utmärkte deouterade, hvilkas begåfning man kuvde göra sig till godo för det stora nationella rekonstruktionsarbstet. — Inrikesministern Casimir Perier svarada i den icke närvarande Thiers namn och sade, att republikens president icke ansåg sig kuana frikalla de orleanska prinsarne från deras förbindelse att icke tsga lats 1 församlingen, emedan löftet icke var afgifvet till hr Thiers allena utan meddeladt åt församlingens utskott, Republikens a. sident håller för sin del icke på unga förbindelse. Hr Desjardins förrog na följande dagordning: Angåe ge bekräftelsen af valen för Oise och lsnte Marne ikläder församlingen oj fö. dessa departement valda deputerade aeras fulla rättigheter och öfvergår till dagordniogen. Hr Tarquet uppfordrade Casimir Perier att tydligt förklara, huruvida Thiers och regeringen ansågo prinsarne lösta från sitt löfte. I hvad fall som helst skulle likväl Tarquet och hans kolleger af venstern anselöftet bindands, Casimir Perier upprepade i hufvudsaken sin föregående förklaring. Pascal Duaprat förklarade i 120 af sina kollegers namn, att venstern röstat för upphäfvandet af landsförvisningsdekretet i den tro, att prinsarne förbundit sig ati icke tagå Plats I nationalförsamlingen, och sade: Om I mottagen prinsarne i församlingen, utsån I frön till stormar på Frankrikes jord Han uppdrog en jemförelse mellan sakernas närvarande tillstånd och förhållandet med fouis Napoleon. Hans yttranden hörom framkallade höga protester från högern och bifall från venstera. Hr Moulin påstod att de fleste medlemmarne af det utskott, som skulle granska frågan om landsförvisningsdekretens Wpphäfvande, afgifvit sitt utlåtangd Utån att veta af underhandiingarna om i fråga varande löfte å prinsarnes sida, Derefter uppträdde flere andra talare för och emot prinsarnes tillträde till församlingen. Några af dem påstodo, att det endast var en personlig hedersfråga för prinsarne, med hvilken församlingen icke hade att göra. . Deras afsigter måste man öfverlemna åt deras eget samvete. Diskussionen afslutades och församlingen förkastade med 358 röster mot 273 enisynnerhet af regeringens anhängare! understödd motion om enkel dagordniog, Ffter några minuter af ytterlig förvirring förkastade kammaren med 360 röster mot 294 förslsget att först diskutera Desjardins motion. Vid detta tillfälle röstade hela dea yttersta högern samt venstern nej. Församlingens president vppläste följande af hr Fresneau undet diskussionen framstälda motion: Församlingen, som icke kan ikläda sig någon ansvarighet eller gifva några råd angående förbindelser i hvilka, hon icke har någon del och öfver hvilka hon icke kan göra sig domare, öfvergår till dags ordniogen. Man beslöt att behandlä denna motion först. Hr Fresiöat förklarade, att ban ville borttaga från sin motion orden och öfver hvilka hon icke kan göra sig till domare, emedan en del deputerade i dessa ord inlade en för parisarae stötande betydelse. Hr Desjardins återtog sin motion och understödde hr Fresneaus , sålunda modifierade förslag. Församlingen antog sistnämnda förslag med 646 röster mot 2. Efter denna diskussion, som var långvarig och mycket liflig, afslöts sammanträdet. De republikanska tidningarne i Madrid, telegraferas derifrån den 17 dennes, offentliggöra ett manifest, undertecknadt af 50 deputerade och senatorer tillhörande de federerade republikanerna, utvecklande deras politik under torte-zsessionen och deras vänskapliga bhållnitg gentemot kabinettet Zorilla, I manifestet förklaras, att de ämna följa samma politik i den händelse regeringen garanterar helgden af de individuella rättigheterna. vid utöfvandet och befordrandet af allmän omröstalng. De vilja förbinda sig till en fredlig agitation till förverkligandet at de republikanska idb6orna. Manifestet stämplar brytningen bland progressisterna såsom en skandalös tillställning och såsom ett sjelfmord at progressistpartiet och betonar att församlingsrätten står öfver all lagstiftning och högre än någon regering. Manifestet försvarar också agligheten af religiösa föreningar på grund dera! att kyrkan skal vara skild från staten och omfatta den religiösa frihetens läroests. Till slut tillrådes det republikanska partiet att göra en verksam propaganda cch att bilda föreningar samt på detta sätt sprida sina idber i valkretsarne.