Aftonbladet – 22 december 1871, sida 2

vilken underbar kraft ligger ej i deltaNer Hvilka murar af is nälta icke för dess makt inom en sekund! Hans blottz nämnande af hennes bekymmer hade gått den fattiga enkan till bjertat, och då hon såg upp i hans ansigte, bröt berättelsen om hennes sorger fram öfver hennes läppar. — En qvinna, vare sig ung eller gammal, hög eller låg, kan vid en enda blick uppfatta om en mans ansigte uttrycker sannt själens deltagande eller icke. Den gamla fiskarehustrun berättade för den unge ädlingen att hon hade födt tolf barn ill verlden och af dessa följt sex till grafven i deras barndom; hon sade hurnledes hennes man alltid varit olycklig; hurn en mast lig öfver ho öch gj s åter till ,vg an och d?hon sporde efter sin man de andra karg svarade att hban hade stannat hemma ; lättja den föregående natten, då de afseglato. Huru hon då blifvit gripen ar ångest och letat efter honom på alla krogar, ty, visst tog han sig en tår då och dai hårdt väder, — Hura, då ebben kom, sn tokig qvinna, hvars man dronknat tjugg år förat, visade på något just under bryggan, som de öfriga trodde vara NVöaräs, Men. 80 var mannens hår, va gande at och an för vågorna. Der nere bod han, Irunknad, qvarhållen i upprätt ställning af ina ofantliga sjöstöflar, — dit hade han, nörka natten halkat ned från den slippriga Tfgan, straxt bredvid der hans kamrater todo. arta Y