Aftonbladet – 18 december 1871, sida 2

PERAMVIG Uv TRLVPVISAR BRURBPREIB EVERS Efter det stormiga uppträds i franeks nationalförsamlingen, som töranieddes af Ordivaires uppträdande mot benädningskommissionen, ha denna församlings sessioner varit temligen lugna, oaktadt flere vigtiga frågor förevarit till behandling. Den 12 dennes antog församlingen Saisys af bnodgetutskottet tillstyrkta förslag om fastställande af ett maximum för tjenstemäns löner och förbud ot föreningen af flere löner på samma pers0a. Derefter uppstod en debatt angåonde Saisys förslag om försäljniog af kronjuvalerna och statens lösegendom och användandet af den inkomet, 2om härigenom erhålles, till återoppbyggandet af de franska städer, som förstörts af tyska armån,: Initiativoutskottet hade tillstyrkt endast försäljningen af kronjuvelerna, men utan den föreslagna användningen. Deremot hade det afstyrkt försäljningen af lösegendomen. Dahinel opponerade sig mot kronjuvelernas försäljning och påstod att man icke kunde besluta något i denna sak förr än författningsfrågan var afgjord. Han hoppades, att en legitim monarki definitivt skalle följa på den provisoriska republiken. (Rop och protester från venstern; bifall från högern.) Församlingen förkastade lösegendomens försäljning, och antog med 289 röster mot 277 i enlighet med utskottets ntlätande förslaget om försäljning af kronjuvelerna, med undantag af sådana, som hafva ett konstnärligt eller historiskt värde. Thiers understödde fortfsrande förslaget om residensets förläggande till Paris och begärde att i denna fråga blifva hörd af det parlamentariska initiativutskott, som skall undersöka Duchatels motion, hvilken nationalförsarolingen vägrade företaga till skyndsam behandling. Frågan skall soart förekomma i nationalförsamlingen. Såsom vi se af ett på annat ställe infördt telegram, har Thiers den 15 dennes vid ett sammanträde af nämnda utskott betonat, att flyttandet till Paris skulle göra det möjligt för församlingen att erhålla skyndsammare upplysningar och för regeringen att utveckla en lifligare verksamhet och vinna en större styrka gentemot Europa. Angående de frågor, som härnäst skola blifva ett föremål för nationalförsamlingens verksamhet, meddelar Corresp. Havas följande. Vi erfara, att hertigen af Gramont i rästa vecka skall inställa sig för den kommission, åt hvilken man uppdragit att undersöka den provisoriska regeringens handlingar. Man motser med spänd väntan den förre utrikesministerns utsagor,för hvilka åtekilliga främmande statsmän tyckas hysa stor fruktan; ty man anser för afgjordt att Frankrikes isolerade ställning vid krigets utbrott icke hade sin grund i brist på bindande aftal med främmande makter. Det fanus tvärtom bindande aftal af en mycket kategorisk natur, af hvilka man kunnat vara berättigad att hoppas en bättre hållning från flere staters sida. — Nationalförsamlingens utskott för vallagen, skall innan kort mottaga flere förslag, som tre al dess medlemmar haftiuppdrag att utarbeta under församlingens ferier. Utskottet har blifvit ense om följande principer. 1. Ingen kan vara valman före sitt tjagofemte år (nu 21 år). 2. Militärer iaktiv tjenstgöring kunna icke votera. 3. För att utöfva valrätt inom ett valdistrikt fordras att ha varit bosatt inom distriktet sedan ett år före den 1 Jauuari dot år då valet eger rum. 4. Valmännen äro förpligtade att rösta. Sistnämnda bestämmelso har på sista tiden fannit många snhängars i Frankrike. Man har föreslagit, att valmän, som utan laga förfall uraktläta att begagna sin rösträtt, skola straffas med böter elier ekatteförböjaing eller förlust af valrätten, Engelska ministerens medlemmar voro sistlidne måndag samlade i lord Granvilles embatsboning. Times anmärker med anledning hbäraf: Det är första gångenjministeriet vazit sammankalladt efter det prinsens if Wales sjukdom tagit en si allvarsam vändning. Det är visst sannt, att prinsens af Wales bortgång icke har samma betydelse som ett tronombyte och älven detta skulle icke hafva samma politiska inflytande som förr, då den senaste reformakten hår upphäft nödvändigheten af att upplösa pariamentet. Den presumtive arfvingen till kronan är blott undersåte, ehurn den främste undersåten i landet, och hang död skulle icke utöfva något inflytande på någon del af administrationen. Icke heller på partiförhällandena skulle hans död kunna verka något, ty prinsen af Wales har icke deltagit i politiken, Dels af naturlig böjelse, dels i följd af den öfvertygelse, hvari han uppväxt; att en politisk prins af Wales hvarken gagnar staten eller sina vänner eller sig sjelf, har prinsen hållit sig fjerran från de begge politiska partierna. Ifall döden bortrycker honom, skall parlamentet samlas under djupaste deltagande för drottningen och prinsens fsmilj och utan lust att befatta sig med administrativa arbeten. Ett vttalande af sympatier blir parlämentöts första göra, hvarpå nya anordningar med hänteende till prinsessan af Wales och hennes familj måstej följa Det beböfver knappt sägas, attihändelse af prinsens död kommer att inlemnas en lag om ett regentskap och att underhållet och uppfostran af prinsens barn skola bilda innehållet af ett budskap frän kronan, ett förslag från regeringen och ett votum af parlamentet.. En reform af engelska öfverhuset var föremål för diskussion på ett mötei Birmingham den 6 December. De talare som dervid uppträdde yttrade sig med mera hofssmhet än man kunde ha väntat sig. Sju medlemmar af underhuset voro närvarande, bland andra Charles Dilke samt Auberoa Herbert. Denne sistnämnde tillhör en af Englands mest ari