Aftonbladet – 16 december 1871, sida 2

Afvan i dot land, som hittills måst betraktas såsom den romerska katolicismens starkaste bälverk har den friare religiösa riktningen börjat öppet framträda, och periodiska skrifter ha börjat utgifvas, hvilka åsyfta reformrörelsens befrämjande. Den af sju prester beståsnde Comite Central de propaganda y organiascion i Madrid har nu utärdat ett långt manifest, som efter en utörlig betraktelse öfver religionens grundval, Sfver förhållandet mellan tro och vetande, mellan kyrka och stat, samt öfver det svalg som skiljer den af episkopatet och jesuiterne understödda romerska kurian från den moderna civilisationen, öfvergår till uppställandet at grunddragen för en fri, kristiigt katolsk, apostolisk kyrka eller en spansk nationalkyrka, sådana de skola föreläggas ett spanskt NE NN Dessa grunddrag äro fölande: 1. Förkunpnandet af den rona kristna läan enligt nya testamentet med uteslutande af allt hvad concilier, pifliga bullor, och socyklikor ba tillagt. 2 Kyrkans och stetens åtstiljande och oberoende af hvarandra. 3. De andliga embetenas besätlande genom val med allmän rösträtt. 4. Afskaffandet af latioska språket vid gudstjensten, af presternes tvungna celibat och af alla presterliga sportler. 5. Kyrkans sjelfstyrelse genom på viss tid återkommande kyrkomöten eller concilier. Till erkännande af dessa grundsatser uppfordrar utskottet alla goda och ädla menniskor för att få ett slat på dsea vidskepelse och den osedlighet, hvarmed nykatolicismen förgiftar folket och låta den gudomliga rättfärdighetens sol åter lysa. Den spanska nationalkyrkan skall hälla gig oberoende at hverje inhemsk eller utländsk makt och gifva lokmännsn tillbörlig andelisin styrelse. Mar har sålunda öppet kastat stridshbandsken mot den romersk-katolska kyrkan och påfvedömet. Vid öppnandet af den internationella telegrafkonferensen i Rom höll atrikesministern Visconti Venosta ett tal, hvilket säkerligen skall vinva det största bifall öfver allt der nan tror på framåtskridandet och vstenskapen. I en ännu icke aflägson tid var politiken ett monopol för kabinetten. Nu anse regeringarne tvärtom för en af sina förnämsta pligter att genom utrikesministeriet och dess sgenter vaka öfver handelsförhållandenas utveckling och göra förbinde!serna mellen folken så lätta, talrika och snabba som möjligt. Sålunda inträffar det, att jemte de stora politiska frågorna, hvilka änovu ofta nog sysselsätta statsmännen, förhandliagar af en vida fredligare men också ofta vida nyttigare karakter ega rum öfver nyttiga föremål, postväsende, jernvägar, telegrafer. Berömde lärde, fackmän och män af stor admivistrativ talang blifva kaliade till diplomaternas bistånd, och denna diplomatiens sammansmältning med män, hvilka ega det positiva vetandets dyrbarasto skatter, synes mig innebära en af do fruktbaraste reformer i folkens förhållanden till hvarsnära. Vi erinra oss ännu den tid, då regeringaree ansågo sig böra strängt spärra sina staters gränser mot hvarje ny id6. AT? allt slags kontraband syntes dem idesrna vara det fsrligaste. Nu gifves det icke mera några gränser för tankes. Den fallständiga, fortgäende och ögonblickliga kännedomen om merniskor och saker, som äro på afständ från oss, uteslater missförstånd och bidrager mäktigt till upprätthållandet af vänskapliga förbindelser mellan folken: Statens telegraftjenstemän i Manchester, Liverpool, Glasgow och Dublin hafva pgjori strike. med anledning af ett nytt klassifixationssystem, som väckt allmän missbelåtenhet. De grekiska bergverken i Lzureion ha på senaste tiden gifvit anledning till en diplomatisk konflikt. Denna i forntiden för sin rikedom på sillfver så bekanta ort eger ännu temligen rika grafvor, på hvilka, under den tid ministören Zaimis var vid styret, koncession beviljades åt ett italienskt-franskt bolag, Denna koncession annullerades af grekiska kammaren, och franska och italienska regeringarne begärde i sin ordning att kammarens beslut skulle annulleras, Ministören Kommonduros gömde sig bakom parlamentets allmakt. Det föreslogs att saken skulle föreläggas en skiljedomstol, men detta förslag har blifvit förkastadt af det nya kabinettet i Athen. Visconti Venosta har, såsom telegrafen häromdagen omnämnde, yttrat, att då Grekland vägrat underkasta sig en skiljedom, komma franska och italienska regeringarpe att gemensamt öfverväga den nya situationen,