Aftonbladet – 15 december 1871, sida 2

JAKOB STENS HÄNDELSER.) Af MATTIS, Det kommande måtte inte kunna vara färglöst för er, menade hon. Någonting friskare, friare och gladare än en författares lif gifves väl icke.s Hon vet icke, hor, huru vi hafva det i hvardagslag, tänkte jag och undrade, om han icke nu skulle psssa på tillfället att säga henne nägonting derom. Men det gjorde han iate, utan började i stället förklara, att ytterskorpan af värt lif väl kunde synas sorg-! iös, men att inom den fanus mycket, som gick i tunga, nettliga skiftningar. Väl kunde vi vid inträdet i diktens tempel lemna bakom oss tryckande bekymmer, för en stund gå bort ifråa den yttre veriden för att låsa 035 iopo i den inre och genom dess färgade fönsterglas kasta blicken utåt. Men detta lif kunde ej säcka annat än för spridda timmar. Det var för blodiöst, och det var ofta noj blott en dsus med skoj och med drömbilder, hvilka genem nögon underlig själens ljosbrytnivg glidit fram för vår inre 850. M:cnriskosionet begärde någonting mers än denoa tillvaro i. blekt måsljus Dec begärde en bit af verklighetens purpur. Bödt var lifsfärgen. Den svaliado i vägor inom oss sjeliva Den mäste också strömma igenom on verld och den lycka vi sträckte oss efter. — Men om vi en dag fyono, att en sådan verld och en sådan lycka ieke voro till för oss, om det yttre lifvets röda färg för altid tycktes oss förlorad, huru blekt och ödsligt måste då icke det kommande afteekna, Och härvid suckade ban, under det att 4) 59 A, B. JM 278—285, 288, 290 och 201;