Aftonbladet – 12 december 1871, sida 2

rafisn. En fotografiskt beredd plåt undergår de röda, orangefärgade, gula och gröna ärgpartierna af spektram ingan förändring; 1en i det blå partiet börjar den visa sig änslig, och i det violetta ännu mera, och m den föres bortom det violetta — utanför ela spektrum — undergår den ännu större örändring. Vi fiuna således att de eteribrationer, gom skola göra intryck på våra gon, måste ligga emellan ett visst maximum ch minimum af hastighet, alldeles på samna sätt som vi i fråga om ljudet icke förimma de ljudvågor, som äro färe än 16 eler flere än 48 i sekunden. Da etervågor, som äro under och öfver detta minimum och maximum, frambringa endast värme å ena sidan, endast kemiskaföreningar och sönderdelningar å den andre. Vi finns således, att de strålar som frambringa värme, de som frambringa ljas och de som frambringa kemiska verkningar endast äro vågrörelser i etern af olika hastighet. Värmen fortplantas dels genom strålning (då eterns smådelar sättas en vibrerande rörelse), dels genom ledning (å en kropps egna smådelar sättas i en såan rörelse). Den förra rörelsen är lika hastig som Jjusets, den senare ojemförligt långsammare, Både värme, ljus och kemisk kraft äro ingenting annat än rörelse. Derför kunna de aila öfvergå i hvarandra. Äfven den värme, som uppstår vid kemiska föreningar. t. ex. när kol och syre förena sig, kan förklaras såsom en bämmad rörelse. Då en kolatom och en syreatom till följd af den kemiska förvandiskapen rusi mot hvarandra, minskas deras rörelse och öfvergår — ty ingen kraft ksn försvinna — till värme. Den del af fysiken, som senast utvecklat sig, är elektricitetsläran. Orsaken härtill är lätt att inse. Vi ha intet särskildt sinne fö: denna naturkraft såsom för värmen och ljuset. De elektriska fenomenan Kunna ondast följas genom särskilda instrumenter, som sent blefvo uppfanna. Äfven dessa fenomer har man sökt förklara genom en materie taori; men man har här måst antaga tvenne floida, ett positivt och ett negstivt elektriskt Anstälda försök ha dock på den aista tider till fallo visat att äfven denna naturkraf ingalunda står isolerad, utan öfvergår till oc! omsättes uti andra naturkrafter och att de således lika litet som värme och ljus kar vara något särskildt ämne, utan endast et slags rörelse, Men huru skiljer rig denn: rörelse från den, hvilken frambringar lju och värme? Detta kan man på vetenska ens färvarande ståndpunkt ännu icke för lara. Men när denna förklaring blifvit fan: nea, när de elektriska och magnetiska före teelserna blifvit återförda till samma enhe som ljusets och värmens — då har döt sträf vande -till enhet, som utmärkt hela den tredj perioden af fysikens utveckling, nått sitt mål Man har då funnit den kraft, af hvilken d olika fysiska krafterna äro olika yttringar Men derigenom: har -man ännu icke funni lösningen på naturens gåta. Motsatsen ine lan de organiska och oorganiska naturkral terna -qvarstår..Menniskoanden, som stän digt sträfvar till enhet, skall äfven sträfv att upplösa denna motsats i en högre er het, att inse sambandet mellan lif och döv mellan kropp och själ: detta kommer då a blifva målet för den fjerde periodens forsk ning. Framställningen förty dligades äfven denn gång genom flere experimenter. En