Aftonbladet – 12 december 1871, sida 2

— Dr Bergmans! andra föreläsning, som hölls i går afton, började med-en kort rekapitulation af det förra föredragets innehåll, hvarefter talaren öfvergick till de olika teorier, genom hvilka man sökt förklara ljusoch värmefenomenen. Hvad först och främst värmen beträffar, antog man länge teorien om ett särskildt alla kroppars små tomrum (porer) uppfyllande värmeämne; men denna teori håller ej streck vid en i detalj utförd förklaring af företeelserna — i synnerhet värmens uppkomst genom hämmad rörelse. Då värme och rörelse kunna öfvergå i hvarandra, mäste de i grunden vara samma sak, Redan Baco och Locke framkastade den tanken, att värme är rörelse. Men om värmen är rörelse, hvad är det då som röres? För att finna ett svar på denna fråga, måste man betrakta värmen i sammanhang med ljuset. Äfven detta har man ansett som ett särskildt ämne, hvilket utströmmar från de lysande kropparne (emanationsteorien). Redan i slutet af sextonde århundradet framställde Huygens en annan teori, enligt hvilken ljuset är en vågrörelse i ett hela verldsrymden och alla kroppars mellanrum uppfyllande ämne, kalladt eter, på samma sätt som ljudet är en vågrörelse i luften. Genom denna teori förklarade Huygens på ett ganska tillfredsställande sätt många företeelser, men den äldre åsigten — understödd af en sådan auktoritet som Newtons — bibehöll sig länge, och först i de sista årtiondena har Huygens teori — undulationsteorien — gjort sig gällande. Föreläsaren visade, huru lätt och naturligt ljusbrytningen förklaras genom densamma. De olika färgerna i solspektrum bero på den större eller mindre hastigheten af olika etervibrationer. Men solstrålarne frambringa icke endast ljus utan äfven värme, I fråga om förhållandet mellan båda ha med solspektrum anstälda experiment ledt till de märkvärdigaste resultat. Om man med det för temperaturförändringar känsligaste instrument (termomultiplikatorn) undersöker de violetta, blå och gröna färgpartierna, märkes ingen förändring. Men för man instrumentet in på det gula färgpartiöt, visar det genast en högre temperatur, på det orangefärgade en ännu högre och på det röda en ännu högre. Bortom det röda — utanför hela färgspektrum — visar det en änna vida större värmegrad. Men golstrålarne icke blott lysa och värma. De frambringa äfven kemiska verkningar, hvilka i synnerhet visa sig i växternas näringsprocess och inom foto