Aftonbladet – 6 december 1871, sida 3

— de tyckas stiga i luften utan något slags ro tatorisk rörelse, så att deras skarpa, mer elle! mindre fyrkantiga konturer tydligen synas; då de falla ned rotera de deremot hastigt och få der igenom ett sferiskt utseende samt frambringa till lika ett hvinande ljud. Sannolikt antaga de, som befinna sig i mjukare tillstånd, härigenom verkli. gen en klotrund form. Samtidshistoria. Faderlig styrelse. I en nyligen i Paris ut kommen broschyr af Emile Lambry, tjenstemar vid det franska postverket, meddelas åtskilligt intressanta upplysningar om Le cabinet noir såsom man i. Frankrike kallar den afdelning a postverket, som öppnar bref från misstänkta per soner. Bref öppnades väl under Carl X och Lud vig Filip, men under det andra kejsardömet er höll 4cabinet noir en förut okänd betydenhet Den vanhederliga befattningen att vara chef fö breföppnandet innehades af en man med namne Simonel, hvilken enligt Lambrys utsago tycktes h: varit klippt och skuren. för denna plats. Tiller början undantog Simonel endast bref efter en li sta, som lemnadas honom från polisprefekten Dessa bref lades i en påse och skickades till poli sen, der de öppnades och lästes. Detta var e olagligt, ty polisprefekten hade och har ännu lag lig rättighet att öppna alla bref, han finner fö! godt att undersöka. Men Simonel hade icke län ge innehaft sin plats, innan han fick tillåtelse att gå ett steg längre, nemligen att sjelf öppn: ock läsa bref, med vilkor, såsom det vill tyckas att detta öppnande blefve en hemlighet för dem till hvilka de voro adresserade. Simonel gick til väga på följande sätt: När ett misstänkt bre: föll i händerna på honom, stack han in udden a en mycket tunn, enkom för ändamålet tillverkac knif under sigillet; genom ett varligt bändande och till följd af den färdighet, han förvärfvat ge nom långvarig öfning, lossade han nu sigillet hel och utan att skada kuvertet. Sedan brefvet blif vit läst och, om så behöfdes, afskrifvet, värmde Simonel försigtigt sigillets botten, så att lacke smälte tillräckligt för att åter fastna på papperet På detta sätt kunde han vara trygg för att e bli röjd. När bref voro förseglade med gumm eller munlack, var det ännu lättare att öppna dem. några få droppar varmt vatten var allt hvad som behöfdes. Utländska postväskor, som gingo ge nom Paris, respekterades icke mer än bref, som skulle kringsändas i Frankrike, af den samvetslöse Simonel, hvilken hade försett sig med en samling af stampar för alla utländska regeringars sigiller. Han hade äfven i förråd olika sorter utändskt bindgarn för att undanrödja misstanken. Det var dock endast i nödfall, som han gick så ångt som att afklippa snörena på de utländska postpåsarne; ty vanligen lyckades det honom att jöja dem så mycket, att han kunde öppna påsen och taga ut innehållet. Inga bref voro säkra för hans spejande blickar, och till och med Rothichildsfinanciella korrespondens lästes af den uttröttliga chefen för det mörka rummet, hvilsen äfven hade för vana att öppna alla kejsarinans bref till hennes vänner och meddela dem åt wennes kejserliga gemål. För några år sedan inerpellerades den sista generalpostdirektören unler kejsardömet, Vandal, i lagstiftande kåren örande tillvaron af ett cabinet noir, vid hvilket illfälle han med harm förnekade, att någon aflelning för brefs öppnande funnes i posthuset. rem deputerade utsågos på Vandals begäran att ersonligen inspektera postverket och öfvertyga ig om sannfärdigheten af hans försäkran. När le komrmo för att företaga sin inspektion, var Vandal uaturligtvis mån om att visa dem alla aflelningar inom postverket, undantagandes cabinet wir. Broschyrens författare försäkrar, att brefippnandet i Paris upphörde tillika med det anIra kejsardömet — en försäkran, hvars trovärlighet kan ha sina sidor.