Aftonbladet – 6 december 1871, sida 3

ALJUPUIIGVI UU Di hn AVLIDA I posten för den 2:dra och 3:dje har utenfrt. Hamburgerposten har ankommit. ; London den 6 December. Prinsens af Wales helsotillstånd förbättras fortfarande. BLANDADE ÄMNEN Tichborneska rättegången. Förbandlingarne fortgingo under loppet af förra veckan under förhållanden, som voro temligen likartade med dem, hvillå under dess närmaste föregångare egde rum. fven nu var det en f. d. dragon som gick i teten för vitnena, och på general-prokuratorns spetsiga fråga, huruvida vitnet vore lika öfvertygadt om att käranden är sir Roger Tichborne som att dess eget namn är Jeremiah Cole, befanns Jeremiah Cole genast vara färdig med ett tvärsäkert: ja! De omständigheter, på hvilka vitnet grundade gitt igenkännande, voro Thomas Castros anletsdrag och särskildt hans ögonbrynma. Också vid detta tillfälle stälde öfverdomaren en appell till de båda parternas advokater om att söka förkorta dessa förhör och korsförhör, hvilka under målets fortgång synas växa i stället för att aftaga i längd. År det verkligen nödigt — yttrade the Lord Chief Justice till generalprokuratorn — att ni gång på gång söker från hvarje vitne inhkemta samma fakta. Det förefaller mig som om ni någon gång kunna lemna ett vittne utan . Ikorsförhör, när ett sådant blott har att relatera ; omständigheter, hvilka af flera föregående vitnen i l blifvit upprepade,. Härpå genmälte emellertid sir .John Coleridge, att syftet med korsförhör icke ensamt är att attestera ett redan afgifvet vitresmål, utan ock att framlocka en stor del af sådant som i detta ej blifvit sagdt, att utforska grunderna, på hvilka vitnet stöder sin mening, att erfara de vägar, på hvilka vitnet kommit till denna slutsats — att i korthet taladt få reda på en hel mängd oda saker, hvilka ej framgått ur hufvudföröret. När försöket hos svarandens biträde sålunda , misslyckats, vände sig öfverdomaren till käran; dens advokater med en liknande fråga. Han påmicte sergeant Ballantine eller brother Ballan.Itine (såsom den Järde sergeanten förtroligt be. Dämnes af öfverdomaren på det officiela språket, förmodligen af det skäl att dessa herrar bädaäro doktorer i romerska rätten) om att denne hotat inkalla hälften af grefskapet Hants innebyggare Itåsom vitnen, och han hemstälde huruvida häruti eller ens i ett sådant vitnesmål, som det Jeremiah Cole afgifvit, kunde ligga något, som lände till ytterligare styrka för pretendentens sak. Brother, Ballantine var emellertid ej heller villig att bifalla öfverdomarens begäran. Hvad det angår Jatt jag sagt mig skola instämma halfva Hants I— yttrade Ballantine — så bar det möjligen kunnat hända äfven er, min lord, att ni på den tidj Ini stod såsom advokat vid skranket begick etti I misstag, ehuru jag är öfvertygad att sådant mycket sällan inträffade. Jag erkänner att jag vid detta tillfälle begick ett misstag. Men för öfrigt kan jag ej underlåta att inkalla hvarje vitne, hvars utsago kan synas mig vara af vigto. — Let us go om blef öfverdomarens resignerade svar, och åter fortgingo förhören efter ungefär samma formulär som hittills. Fram trädde således William Davis, fordom dragon, äfven han, vid 6:te karabinier-regementet, numera arbetare vid en fabrik för tillverkning af lerkärl.. Detta vitne hade åtminstone den förtjen; sten att de omständigheter, på hvilka han grun; dade sin mening om pretendentens identitet, voro j, af originel beskaffenhet. Han hade vid första sammanträffandet med Thomas Castro sagt denne, ; hvilkens yttre han ej igenkände, att om han ejl, kunde besvara tvenne frågor, som vitnet ville ställa . p honom, så vore Han ej den rätte; men kunde ; an deremot detta, så måste han vara antingen ; Roger Tichborne eller — hin onde sjelf. Castro; hade bestått profvet och vitnet var således för. vissadt om att pretendenten var den rätte. Afl. den tvenne kardinalfrågor, som af vitnet blifvit ; stälde på pretendenten, lydde den första så: Hvem, t l 1 1 t E D 3 var det som skaffade bort ett åsneföl, hvilket en ång blifvit lagdt i Roger Tichbornes bädd,? — ärpå hade Castro riktigt svarat, att det var William Davis (vitnet). Förhållandet var, såzom det sedan framgick ur korsförhöret, att Tichbornes kamrater roat sig med ett dylikt grofkornigt skämt, och att Roger Tichborne, hvilken vid denna tid ej synes ha varit någon bjelte, förskräckt öfver det besynnerliga föremål som var placeradt i hans säng, befallt den utanför baracken posterade skiltvakten att jaga ut djefvuln, hvilken kommit in i hans rum., Denna skiltvakt var William Davis: Den andra frågan, som i sin tid blifvit af vitnet ; framstäld till pretendenten, var: Hvarför ålade lt pi mig en gång trenne dagars straff-exercis? 115 början hade Castro ej erinrat sig anledningen, men z småningom hade minnet klarnat, så att han slut: I ligen förmått riktigt uppgifva, att det var derföre att Davis, i stället för att ordentligt rentvätta lägi gar och ben på sin häst, gnidit dem med oljade lappar, för att sålunda dölja emutsen genom ol; jans glans. Vid korsförhöret påstod sig vitnet q icke för någon annan än en arbetare vid lerkärlsfabriken hafva omtalat dessa omständigheter, och f denne arbetare kunde, efter vitnets förmenande, icke ha meddelat dem åt käranden eller dennes ! juridiske rådgifvare. ; Vi förbigå de vitnesmål, som derefter aflades af i f. d. dragonerna Joseph Tagnell, George Tyte, ; Thomas Marks, Charles Pbilips och af enkan ef1 ter en soldat vid 6:te Öragonregementet, Elisabeth Ioglis. Det var antjemt len gamla historien, som i här berättades, vexlande hufvudsakligen endast i formen, men oväsentligt till innehållet. i 1 j Hvad byggmästaren Heseitine Sharpin från York hade att förtälja var deremot af egendomlig art. Dennes vitnesmål gick ut på att intyga det i Juli 1854 verkligen en ung engelsk gentleman, efter att hafva lidit skeppsbrott, landstigit i Melbourne j samt att denne var Thomas Castro. Nämnde år !; — sådan var Sbarpins berättelse — hade han ber ; gifvit sig till Australien, dels i affärer, dels för sin l, helsas skull, som hehöfde stärkas genom en sjö-, resa. Det fartyg, på hvilket han var passagerare, låg förtöjdt ute på redden, hvarför han begaf sig ) ombord på en liten ångbåt the Comet för att , bli förd till Melbournes kaj. Medan han: på föärden satt under däck i salongen, märkte han the ; Comet stanna; han höga sig upp för att ze hvad 4 som var å färde och blef vitne till att några mån, ; hvaribland en sjömansklädd gentleman och en j gölomat i vanlig drägt, från ett bredvid liggande artyg stego öfver the Comets, hjulbus ted på, dess däck.. Sharpin fick höra att alla dessa voro j, skeppsbrutne, som af aneppet Osprey blifvit upp 4 tagne på dess resa till Melbourne. Intresserad , häraf, riktade Sharpin en anmärkning till sjömän) nen, hvarvid den såsom sjöman klädde gentleman; nen vände sig om och gaf några ord till svar på l, engelska, men med tydlig fransk accent samt un) der en egendomlig rynkning på ögonbrynen; iq Vitnet: hade i Aug. d. å. bivistat Kappläpnin ; garne i York, vid bvilka pretendenten äfven varit, närvarande och ådragit sig allmänna uppmärksam. !, heten. Sharpin hade, sårom andra, riktat sin kikare på Castro, men ban hade icke kunnat då I igenkännva honom, Först sedermera hade han il en fotografs skåp fått se det porträtt, hvilket föreställde Tichborne under en tidigare period. Han !; hade i originalet till detia tydligen urskilt sin in1 terlokutör ombord på the Comet, hvarför han :q genast i bref hänvändt sig till pretendentens ad! vokater. Ett personligt möte hade derpå fölit.!. och af Thomas Cartroy anletsdrad, vsserngant Al) den så .mycketomtalade rynkningen på ägonbry-s nen hage med visshet framgått för Sharpin AN a pretendenten var sarame unge .gentloman, med hvilken han för ett par minuter sammanträffat på f den lilla ångaren i Melbournes hamn under som!