Aftonbladet – 6 december 1871, sida 2

kol, som utbrutet och mätt pa satt, som skKerl2 ör försäljning , enligt erfarenheten lemnars lubbla volymen eller 17,280,000 kubikfot, som f fter 48 skålpund pr kubikfot utgör 8 millioer 294,000 centoer. Hela Sveriges import var år 1869 16 millioner 515.339 kubikfot stenkol, stenkolsstybb och cokes och skiljer sig obetydligt från den, som var 1862, eller 16 millioner 513,817 kubikfot — ungefär samna, qvantitet, som finnes på ett utmål af nämnde beskaffenhet. Antaga vi nu, attendast hälften af dessa utmål eller 3500 stycken innehålla kol och detta blott i 3 fots arbetsvärdt lager, eller hälften af hvad faktiskt fianes vid Billesholm, och vidare att Sveriges beho? af stenkol vore dubbelt mot importen 1869, så skulle. dock dessa tillgångar räcka till att fylla Sveriges behof af stenkol för en tidrymd af 800 år. Man måste erkänna, att ett icke ovigtigt moment al Sveriges framtid ligger uti dessa rikedomars till-godogörande. Skånska stenkolsformationen tillhör en yngre bildingsperiod än den egent-l liga stenkolsformationen, hvarför äfven kolen allmänt erkännas vara ett slags s. k. brunkol eller ligniter, men dock af äldsta slaget af dessa. Det är dock ej omöjligt, att kol af en äldre formation kunna finnas under dessa, eller åtminstone, att mäktigare flötser, om äfven af samma formation, kunna anträffas. Beträffande de funna kolens duglighet uttalar sig A. G. på följande sätt: De nu vid Billesholm brutna kolen äro fullt dugliga för de flesta ändamål med ur-: dantag af koksning. Dertill äro de icke an-: vändbara, emedan de ej, såsom s. k. fetal kol, sintra eller baka tillsammans; men just detta gör dem användbarare till eldning på rost, särdeles som den aska de lemna ejl smälter eller rasar bårdt tlilsammans, Emedan de lätt fslla sönder i hettan, fordra dock eldarn3 god skötsel, hvilken olägenheter emellertid uppväges deraf, att askan ej fäster vid rosterna, hvilka enligt hittills vunnen erfarenhet föga angripas vid eldning med de skånska stenkolen. Icke allenast de mångfaldiga iotyg från de trovärdiga personer, som försökt och längre tid användt dessa stenkol på Skånes jernvägar, tala för stenkolens doglighet, utan änou mer den omständigbeten, att vid mitt besök, oaktadt brytningen var i regulier gång, med, enligt uppgi!t, en uppfordring af öfver 1500 centner i veckan af do bättre kolen — inga förråd af dessa fuonos till följd af den goda åtgången. Min öfveriygelse är, att de äro väl användbars i jervbandteriogen, särdeles för puddei!-, småitoch väll. ugnar, som drifvas med gas från särskilda generatorer, och öäfven för vanliga väli-ugnar, emed:in de ej sintra tillsammans och ej, i likhet med många engelska stenkol, hålla synlig svsfvelkis, som ofta inksstas på jernet med gasströmrren och åstadkommer röcbräcka. De är svårare sti priori afgöra deras duglighet för tackjernstillverkning, emedan dels deras benägenhet att sönderfalla kan orsaka hinder, dels deras askhalt, synnerligen om den innebålier gips, kan medförs olägenhet, men jernkonterst har frikostigt anslagit medel för att äfven dertill försöka dem, bviika försök efcer all sannolikhet nästa vår komma till utföracde. Dock — om man äfven blott inskränker sig till de ändamå!,-för hvilka derss fulla brukbarhet är konstaterad, så finnes deck fullt tillfälle till afsättning, så vida ej de svåra kommunikationerna ännu utgjorde ett oöfverstigligt hinder. Hvar och en, som i ut Ixndet sett den stora industrien, grundad på stenkolstillgärgarne, måste med mycket blandade känslor se vårt (med undantag af Höganäs) enda bearbetade stenkolsfält utan jernvägsförbindelse. Men — hvem skall bygga väger? Grufveegarne disponera sannolikt ej det erforderliga kspitalet; jordegarne inse möjligen ej det stora, omätliga intresse, som de ega uti d-öna industris utveckling, och staten kan kanske ej för ett så specielt ändamål bygga jeinväg, men 1egeringen bör ega fulit skäl att, på det sätt riksdagen bestämt, med alla möjliga lättnader understödja ett sådant företag. — Tillståmdsbevis äro af justitiestatsministern meddelade för boktryckaren P. Palmqvist att här i staden utgifva periodiska skriften Bikupan, Tidning för söndagsskolan och barnen ihemmetv; för litteratören B. F. Schöldström och bokhandlanden P. J. Fagerström att likaledes här i staden utgifva, den förre Stockholms Aftonpost och den senare Annonsbladet; för seminarii-adjunkten A. J. Segerstedt att i Carlstad utgifva periodiska skriften Hemmet, illustrerad tidskrift för barn, sawt för boktryckaren H. L. Bolinder att i Göteborg utgifva Svenskt Söndagsskole-bibliotek. — Skarpskytteväremdet. Sedan skjutbanor för armåns och de frivilliga skarpskytteföreningarnes behof inom Malmöhus, Kristianstads, Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län numera, till följd af föreskrifterna iK. brefven den 31 December 1869 och den 23 December 1870, blifvit inrättade samt K. M:t, i armaphang. med då beslutad utdelning till de frivilliga ka ytteföreningarne af medel från årets anslag till skarpskyttevåsendets befrämjande, förordnat, att hvad efter berörda utdelning återstode borde till skjuthanors inrättande afses; så och då behållningen å nyssnämnde anslag för närvarande medgifver ytterligare anläggning af äytika banor, har K. M:t nu till pröfning förehaft de rörande skjutbanors inrättande inom 3:dje och 4:de militärdistrikten, invefattande Göteborgs, Elfsborgs, Skaraborgs, Wermlands, Stockholms, Upsala, Södermanlands, Westmanlands och Örebro län, från k befhde i nämnde län inkomna förslag med dertill hörande yttranden af vederbörande chefsembeten; och har K. M:t, i anledning af hvad bit hörande handlingar innehålla, beslutit, att inom Stockholms län nya skjutbanor få inrättas vid furirsbostället Åsvasta för Hundra härads kompani af Uplands regemente samt Frösunda skarpskytteförening; vid Norrskedika by för Börstils skårpskytteförening; samt enligt förslag af k. befhde i Upsala län, i närheten af Märsta jernvägsstation för Sigtuna kompani af förenämnde regemente; dels ock utvidgas der så erfordras, samt fullbordas följande redan: anlagda banor, nemligen: bid Östorhanninmna Irotira för I Igtarhkanninma aloe