Aftonbladet – 5 december 1871, sida 2

der begångna blodiga dåden blir snart af lägsnadt. Äfven bland fusionisterna råder i detta ögonblick åter en mycket tryckt stämning. Här har man det underliga skådespelet af tv partier, som icke vilja bryta med sina chefer, eburu dessa förblifva döfva för alia deras föreställningar. Grefven af Chambord håller på sin hvita fana och vill icke mottaga föreskrifter. Han medgifver, att om himmelen äfven framgent skulle neka honom bröstsrfvingar, icke en aflägset beslägtad Bourbon, såsom hertigen af Parma eller hertigen af Madrid, tan grefven af Paris skall bli hans efterträdare på tronen, men i principfrågor anser han, att prinsarne af den yngre linien icke ha rätt att yttra sig. De orleanska prinsarne å sin sida mena, att de ännu ha god tid på sig att underkasta sig familjöfverhufvudet, om konung Heniik V verkligen blir det; tillsdess anse de det för rådligast att icke förneka Juli-revolutionens ärorika? traditioner eller bryta med den konstitutionella liberalismen. När de derför läto göra förfrågan hos grefven af Chambord om ban ville likasom sin farfars bror, Ludvig XVII, oktrojera en charta eller öfverlemna åt nationslörsamlingen den konstituerande makten, erhöllo de från Luxzern det svaret, att pretendenten icke tänkte på någondera delen. Detta oktrojerande af författningen af 1815 tycker han vara det värsta felet hos restaurationen och för sin del tänker han på en nationalförsamling, vald på samma grunder som den af 1789. Alla dessa kontroverser de lega ferenda behandlas af den monarkiska fyessen med största allvar och äfven här, ikasom i det bonapartistiska lägret, säljer man huden innan björnen är skjuten. Under tiden ha prinsarne af Orleans beslutit sig för en stor kupp: hertigen af Aumale och prinsen af Joinville skola straxt efter det nationalförsamlingen sammanträdt intaga sica platser som deputerade, Regeringen i Versailles tyckes ej mer vilja sätta sig deremot. Om det skall lyckas dem att på längden spela den dubbla rollen som medlemmar af en pretendentfamilj och af republikens nationgiförzamling blir en annan fråga. Monseignear Guibert, den nye erkebiskopen af Paris, installerades i sitt embete den 27 November. Ceremonien härvid skildras af en korrespondent till Kölnische Zeitung på följende sätt: I dag vid middagstiden försiggick i Notre-Dame-kyrkan den nye erkebiskopens af Paris installeriog. Caremonien var enkel i anseende till sorgen efter den som gisalan skjutne erkebiskop Darboy. Nästan samtliga prester från stiftet voro tillstädes i kyrkan. Msgr Guibert, som hade afhemtats af två medlemmar af domkspitlet, mottogs vid bufvudingången till kyrkan af kapitlets ordförande, hvilken under lyckönskningar till honom öfverlemnade korset, vigvattret och rökelsekaret. Den nye erkebiskopen tog härefter plats under baldakinen och bars af fyra prelater in i kyrken. Processionen begaf sig till altaret, hvarvid körea Ecc2 sacerdos, magnus afsjönga Så snart erkebiskopen med mun och läpp, vidrört altaret, intog han den erkebiskopliga stolen, och en kanociker visade folket tuilan och utropade installationen med följande ord: Den högst upplyste och ärevördige msgr Joseph Hippolite Guibert irnehsfver nu erkebiskopsdömet Paris, och här är hans bulla,. Efter ett kort tal till de närvarande återvände erkebiskopen till altaret för att låta conzistoriales och stiftets presterskap kyssa den erkebiskopliga ringen. Bourdone (den stora klockan i Notre-Dame-kyrkan) och alla öfriga kyrkklockor inom stiftet ssttes nu i gång, och derpå sjöngs Te Deum, hvsrpå erkebiskopen gjorde en rund genom kyrkan och lyste välsignelsen öfver de närvarande, som alla lågo på knä. Härmed var ceremonien slåt, och erkebiskopen fördes till det erkebiskopliga palatset. I Dublin egde den 26 dennes en demonstration rum för martyrerna i Manchester, d. v. 8. för de fyra fenier, som för fyra år sedan afrättades i Manchester. På Glasnevinkyrkogården. samlade sig en folkhop af ungefär 20,000 personer omkring den öfver Allen, Larkin och OBrien uppresta minnesstenen. Många buro sorgflor på hatt och arm. En grön fana med svarta kanter och inskriften: Beden för våra marterade bröder! Gad uppehåile Irland! planterades bredvid minnesstenen. Intet störande af lugnoet egde rum. Ordensutnämning. K. M:t har i extra ordenskapitel den 2 dennes utnämnt till kommendör af Wasa-orden: ledamoten af ugnlieka akademien, m. m, A, F. Lindblad. — Afskedsansökningar he till K. M:t blifvit ingifne af: öfversten och chefen för Svea artilleriregemente, generalmajoren O. Nordensvan; kaptenen vid Svea lifgarde, majoren i armån A. G. Mörner; och kaptenen vid Svea artilleriregemenate Oscar Byström. (D. N.) I — Fångvården. Fångvårdsstyrelsen har till predikant vid straffängelset och kronohäktet i Warberg konstituerat predikanten vid straffängelset och kronohäktet i Norrköping G. Pettersson. — — Postverket. Såsom sökande till postmästaretjensten i Askersund hafva hos generalpoststyrelsen sig anmält: kontorsskrifvarne vid postverket E. Öhrnell, C. Soneson, L. G. MEAN IR NIER BE IR VD RATE ERPNE SIE OO