Aftonbladet – 4 december 1871, sida 3

ningågrund för temperaturförhällanden. Det är kunglig svensk jernvägsvärme. Förr fanns kunglig svensk jernvägstid, men hädanefter skall ej blott tiden, utan äfven temperaturen beräknas efter jernvägsförhållanden. Herrskapet har nästan för varmt i sina rum, Heter det på ett ställe. Tycker pi det? Vi hålla oss första klassens vVärme. Det är bevis på ganska goda ekonomiska omständigheter att under en tid, då vedprisen stigit till-förut aldrig anad höjd, kunna bestå sig första klassens värme, det vill säga 17 grader plus på den hundragradiga skalan. Här är nästan kyligt,, heter det på cit annat ställe. Ja, herre gud, hvad vill ni att man skall taga sig till under en sådan tid? Vihasannerligen icke råd att hålla mer än andra klassens värme. Andra klassens värme är lika med 12 grader efter gammal beräkningegrund och det är jast icke mycket, Nå, tredje klassens värme? Om någon sådsn hafva vi ej hört talas. Man kan väl icke begära att jernvägstrafiken skall bestå både skjuts och värme för så godt pris? Och det finnes tyvärr en och annan koja långt uppe på malmarne i Stockholm och en cch annan vindskammeare kanske midt uti stan, der man: ej heller har råd att bestå sig annat än tredje klassens värme, hvilket alldeles icke är roligt julen tillstundar. Den som har första k sens värma i sins rum och kanske litet til ktuade nog för en gång dela med sig litet åt gamla qvinnor och små barn, utan att derför uppmuntra vägra kommunistiska anspråk. Nå ja, Stockholm öfvar nog kärleksverk, vär bön förutan, ty det är bekant för att hafva ett godt hjerta. ; Hara varmt hafva vi i våra offentliga lokaler? I våra teatrar kan understundom värmen uppdritvas ej blott till första, utan äfver till första plus andra klassens värme, men det fiones aftnar, då publiken skickat återbud och då värmen ej är högre än andra Klassens, I de musikaliska kafberna är alltid värmt, ty publiken skickar aldrig återbud dit. Men det händer att man der blir alltför upphettad och sä klagar men öfver att hafva; musiken alldeles in i öronen på sig. För att afbjelpa detta har hr Berns inrättat len liten elegant filjälafdelniog af sitt kafb, der man kan, såsom en tidnivg uttryckte sig härom aftonen, på lagom afstånd njuta a tr Meissners: veckra-musik,. Det är ungefär som på Mindre testern under dess soperaaftnär, då ef och ånhad musikvän stannar i gehweizeriet för att på lagom afstånd njuta af musiken. Tesaterdirektioner, föreläsare och musikaliska kafevärdar göra för öfrigt allt för publikensnöje och beqvämlighet. Slutligen får man förtäring och musik äfven till hemtning, ifall man en afton icke är hågad att gå ut. Hara mycket angenämsre är icke lifvet nu mot förr! Barometerobservationerna får man hemskickade till sig direkte från Paris, musiken får man åtminstone på lagom afstånd, och lägger man ut pät i Kattegat, så drager man ia hela pand med färsk kaviar. Man har zedan någon tid hört talas om att det lyste så rödt i hafvet utenför Bohusländska kusten, och åtskilliga funderingar uppstodo deröfver. Na tror man sig veta, att det som lyser ej är ennat äd ofantliga qvantiteter fiskrom. Om det icke är äkta kaviar, så duger rommen väl i alla fall Men sträcker endast ut handen så har isan så mycket mon orkar äta. Kuade vi pu endast ocksä skaffa oss stekta bjerpar, som flöge i munnen på oss; så ville vi aldrig mera Vara missnöjda och göra opposition, aldrig tänka på strike och aldrig klaga öiver de fördömda kommunalutskylderna, Dä kunde vi intaga en afvaktande position, alldeles som grefven af Chambord, hvilken också sitter. och väntar på att stekta bjerpar skola flyga honom i munnen. BSedan han i fyra årtionden på Frohsdorf tåligt väntat, for ban till Frankrike, der han också sstt och väntade. Nu sensst har han uppehållit sig i Sebweiz och väntat på de stekta foglarne, och då dessa icke ännu i den förflatva veckan infunnit sig, så förklarade mönseigneur, att hån fortfarande skulle vänta lika gudomligt långmodigt. Han visar åtminstone icke någon ötfverdrifven brådska för att komma i sitt rike,, såsom han värdes kalla Frankrike. När han senast reste från Schwöiz, sade han tiil åt sin värd i Luzern, att om något bud skulle komma från Frankrike med anmodan till honom: att intaga den: lediga Ttronpen, kunde värden telegrafera efter hoIoom. Han skulle vid tillfälle uppgifva sin Jadress, Telegrafförbindelserna äro au mera gå utsträckte och så snäbbe, att grefven af I Chambord kan begifva sig ända till Kina, Ttill och med till Japan, utan att afbryta gemenskap med siaa vänner i Frankrike. Te-j. legrafen till Japan, via Siberien, blet färdig, i förflatna vecka, Men grofvens af Chambord vänner i Frankrike hafva för närvarande åtskilligt annat att tänka på och äro ganska mycket affligerade, öfver kränglet i Belgien, hvilket naturligtvis på det ömmaste berört alla rättsinniga klerikala intressen. Det gick så utomordantligt väl för dessa intressen gå länge de Lsngrandska kreditbankerne opererede. Hade Langrand blott kunnat hålla ut något längre, skulle kyrkan hafva haft de mest lysande fioänser. Hvarenda kyrkoherde bade blifvit bankdirektör i sin by, och det hade icke varit att förakta, Försarmlingsmedlemmarne bade skaffat sig ett uppoch afskrifningskonto i sakristian, hvilket kunnat gälla för såväl andliga som verdsliga affärer, hvilket till och med bort gälla för begge slagen, Men så gick Langraud öfver ända. Saken hade ännu kunnat repareras, om blott den ultramontanskt sinnade iministeren fött i fred re-, gera Belgien och derirån utöfva ett helsosamt inflytande på Frankrike i främsta rummet och för öfrigt alla möjliga länder. Men elska menniskor lemna sldrig ultramontanerne i fred. Det är sorgligt, nedslående, rent af a mA HH PP a Hr KH DM MM O MN år er a Eg — Nm HAN : tröstlöst. Vi förmå icke fortsätta längre. he rand r Några ord om den kyrkliga ortodoxien. Tillika ett genmiile. I Aftonbladet JV 269 läses en anmälan och recension af ett för någon tid sedan utkommet arbete Om den kyrkliga psalmboken. Denna anmälan utmynnar i några betraktelser öfver den iga ortodoxien och dess religiösa åskådöv a RR I a