Aftonbladet – 4 december 1871, sida 3

Den förflutna veckan nedtvingade barometerr, dock ej den politiska, ganska betydligt. Det är fortfarande rån Paris obsörvatorium, som vi få veta huru barometern siär älven i Sverige Påhittet är lika enkelt som sivnrikt. . Förr nödgades man sjelf gå och sö på sin barometer för att få kännedom om den steg eller sjönk, och det var onekligen förevadt med åtskilligt besvär samt ej ringa tidspilian. Man satt t. ex. helt lugnt vid sitt skrifbord och skref en bögst intressant art:kel eller satte upp ett koncept till en embetsskrifvelse, som skulle komma att draga expeditionschefens eller presidentens Tppmärksam Het på författarens inindre vänliga embetsmannaskicklighet, då man plötsligt erfor behof af att få veta huru barometern stod. Man tänkta t. ex, på en liten Iusttur till morgondagen, ty någon gång behötver man naturligtvis roa sig. Detta behot kunde ej tillfredsställas på annat sätt än att man reste sig från skrifbordet, äfven med fara att förlora tankegången uti den intressanta artikeln eller släppa af den ledande tråden uti konceptet till embetsskrifvelsen, något som kuade medföra ganska förargliga följder. Och på köpmannens kontor sedan! Grosshandlaren satt sjelf och kalkylerade öfver en spanmålsaffär al ganska betydande omfång, men för att kunna göra kalkylon med någorlunda säkerbet behöfde han se om barometern visade tendens till stigande eller faliznde. Barometern satt kacske flera steg från pulpeten eller skrifbordet. Högst obeqväxt, för att ej säga något ännu värre. Det var i den gamla tiden, ännu för flera veckor sodfad, innen man gjort upp konventionen med Paris. Na. är det annorlunda. Nu behöfver man icke resa sig från ekrifbordet ell:r pulpeten, icke lemna disken eller verkstadsbordet. Mean mottsger underrättelsen om bärometerståndet fullt färåig från Paris, blott man Har tålamod att invänta aftoneller morgontidpvingarae. I dem står det tydligt och klart: Väderlekstelegram från Paris: Barometern har fallit betydligt i Sverige. Kan man hafva det biqvämare? Skulle man icke gifva aig tålamod att vänta till tidningarne inträffa, så kan man sjelf telegrafera till Paris för att få veta huru barometern står i Stockholm, Det är verkligen en af vår tids allra märkligaste uppfnnisgar, nära på lika märkvärdig som elektriska ringklockor, vid hvilkas begagnande man ej bebötver göra sig besvär med att cka i en klocksträng, hvilket är ett oförsvarligt slöseri med kraft, utan endast klämma på strängens be