Aftonbladet – 2 december 1871, sida 3

TYVvSERS f1VS MBKUU, VIDTAR MR VI UD DRgta undersökningar, göra ingen skandal och väcka ingen förvåning, zoga aktande sig ati det minsta skilja sig från sin generation och tyst och stilla fogande sig efter sin tids och sitt lands moraliska och intellektuella måttstock. Det fordras dock blott en ytlig bekantskap med historien för att inse, att denna måttstock oupphörligen vexlur och, att han aldrig är densamma ens i de länder som mest likna hvaranöra, eller hos två på hvarandra följande generationer i samma land. De populära opinionerna i ett land vexla i många hänseenden nästan från det ena året till det andra, och bvad som under en period enfalles som ett kätteri helsas under en annen--som en klar och. tydlig sanning, för att i sin tor nutträngas och ersättas af någon annan ryhet. Denna ytterliga föränderlighet i den allmänna måttstocken för menskliga handliogar visar, att äfven de vilkor: hvarpå åttstocken beror måste vara mycket föränderliga, och dessa vilkor, de må nu vara hvilka som helst, bestämma tydligen det stora flertalets tänkeoch handlingssätt. Här ha vi således en mark, på hvilken vi med trygghet kunna gå vidare, Vi veta, att den I sta dj ern till menskliga hr 4 ed söfvosten på något slag af omstäcdig som anses vara orsaken, och om vi fiona att sidara omständigheler ej äro mycket föränderliga, måste vi deraf draga den slutsitsen att de ej äro den orsak vi söka upptäcka. Använda vi pu denna pröfrosten på moraliska bevekelsegrunder eller på ingifvelserna af det zom kallas den moraliska instinkten, skola vi genast se, huru ytterst litet inflytande dessa bevekelsegrunder utöfvat på civilisationens framåtskridande. Ty det 2e8 otvifvelsktigt ingenting i verlden som undergått så liten förändring som dessa stora dogmer, hvaraf? de moraliska systemen äro sammansatta. Att göra godt mot andra, att ör deras bästa uppoffra våra egna önskninar, att äska vår nästa såsom oss sjelfva, att förläta våra fiender, att tygla våra begär, att hedra våra föräldrar, att. akta öfverheten, dessa och nägra få andra äro sedelärans hufvadbud. Men de ha varit tända i tusentals år, och oj ett jota eler en prick har blivit. lagd till dem genom alla de tal, predikningar och andaktsböcker som moralister och teologer bragt till verlden, ) Men om vi jamföra de moraliska sanningarres stillastående karakter med de intelIektoella sanningarnes framåtgående egenskap, r skilnaden i sanning ofäntiig. Alla destora moralsysteci sonrutöfrst mycket inflytande ha i grunden varit desamma, alla de stora intellektusila systemen dersmot väsentligt olika. I afseende. på vårt sedliga bandlipgasätt ges det ingen enda pu af de flesta bildade euro; er känd grundsats, som ej äfvenledes var känd af de gamla. . I afseende på vårt sätt att tänka ha den nyare tidens menniskorej blott gjort de vigtigsste tillägg till hvarja gren af vetande som de gamla någonsin försökte studera, utan äfven fullkomligt revolutionissrat cch omwtöpt de gamla forskniögsmetoderna; de ha till en enda stor forskningeplan förenat alla degsa ioduktionens hjelpmedel gom endast Aristoteles dunkelt anade, och de ha frambragt vetenskaper, hvarom forntidens djerfraste tänkare ej hade ens den sfligsnaste föreställning. Degas. säro för hvarje bildad man erkända och välbekanta fakta, och den slutsats som deraf kan dragss springer genast i ögonen. Då civilisationen är ena produkt af moraliska och inteliektucila faktorer, och då denna produkt oupphörligt vexlar, kan den tydligt ej destämmas af den stationära faktorn, emedan en stationär faktor, när omständigheterna äro oförändrade, endast kan frambringa ett stationärt resultat, Den enda återstående faktorn är den intellektuella, och att han är den verkliga drifkraften, Kan på två särskilda sätt bevisas: först cch främat emedan drifkraften, såsom vi sett, antingen är moralisk, eller intellektuel; och för det andra emedan den iateltektuella principen har en energioch en böjligbet, hvilka, såsom jag skall söka visa, äro fallkomligt tillräckliga att förklara de utorsordentliga framsteg Europa sedan flera århunåraden gjort. Dessa slutsatser äro utan tvifrel fmycket obehagliga, och hvad som gör. dem isynnerbet stötande är, att de äro omöjliga att vederlägga. Ty ja djupara vi intränga i denna fråga; desto tydligare skola vi inse de intellektuella eröfribjarnas öfverlägsenhet öfver den moralicka känslan. Det fins intet exempel-på att en okunnig menniska, som baft poda afsigter och makt att verkställa dem, ej gjort vida mera onåt än godt. Och när både nitet och makten varit mycket stora har det onda hon vållat varit ofantligt. Mea om vi kunna minska kraften i denna menniskas nit, om vi kunna gifva hennes motiver någon tillsäts, skola vi likaledes minska det onda hon vållat. Om hon är både sjelfvisk och okuns nig, skola vi ofta kunna motverka hennes okunnighet genom hennes egoism och genom att väcka hennes fruktan hindra henne. att göra skada. Men om hon deremot ej hyser någon fruktan, om kon är fri från all sjelf viskhet, om hennes enda syfte är andras väl, och om hon med eptusiasm, i stor skala och med oegennyttigt pit fullföljer dette syfte, dä ha wi inga band på henne och saknus alla medel att förekomma de olyckor en okurrig menniska i en okunnig tidsålder ofelbart skall anstifta. p Huru fullkomligt detta bekräftas af erfarenheten, kanna vi se vid studiet af den religiösa förföljelsens historia. Attstraffa blott en enda menniska för hennes religiösa åsigter är säkerligen ett brott af det mörkaste slag, men att strafta ett stort antal menniskor, att förfölja en hel sekt, att söka utrota åsigter som, uppvuxna ur samhällets eget tillstånd, sjelfva äro en yttring af menniskorjälers underbara och yppiga fruktbarhet, är ej blott en af de förderfligaste, utan äfven en af ge dåraktigaste handlingar som gerna låta tänka big, Det oaktadt är det fullkomligt viss, att det ofantliga flertalet af religiösa förföljare varit personer med de renaste afsigter samt den mest beundransvärda —3 -—DO SR MÄQ Vt yr B KE fr DV FA VD (AR IT hå CN CA OR I BA FB BER Fr st LA —m AM et vt vt vt D nm mn mm mA Då AN DN I oh RN BR NA hh PR KA ft Jr Mr fr JV ) Att det: Nya testamentets moralsystem ej innehåller någon grundsats som ej förut blifvit uttalad och att några af de vackraste ställena i apostlarnes skrifter äro citater från hedniska författare, är ett för hvarje forskare i dessa ämnen välbekant förhållande. Men långt ifrån att. JAM Nnåsra färmana ga någat hovis mat