Aftonbladet – 30 november 1871, sida 3

Föredrag i Slöjdskolan. Brukspatron Bergstedt fortsatte i går inför ett talrikt auditorium den serie töredrag öfver arbetet, arbetslöner och arbetsinställelser, hvilken tog sin början förliden onsdag. Han yttrade dervid ungefär följande: Min afsigt med dessa föredrag har varit att söka fästa uppmärksamheten på några af de punkter, som stå i sammanhang med det menskliga arbetet. Ämnet är, jag hoppas det, icke sådant, att det skall befinnas oförtjent af att göras till föremål för våra betraktelser. Arbetet är nemligen icke endast vilkoret för meniskans lif här på jorden, utan snarare sagdt hennes jordelifs bestämmelse. Vår skapare har sagt. att xmenniskan skall arbeta i sitt anletes svett. Detta bud innebär icke en förbannelse utan beldre en välsignelse. Der med menas icke, att menniskan, likt ett vilddjur, skall kräla på marken för att upphemta en sparsam, usel och otillräcklig näring, utan dermed menas, att hon skall begagna sig af de krafter, hon fått till sitt förfogande, för ätt aftvinga naturen dess rikedomar, för att så inrätta sig, som hon behöfver för att uppnå den delen af sin. bestämmelse, som icke ligger på denna sidan om grafven. Jag sökte i mitt förra föredrag visa, huru allt det nyttiga, som finnes på jorden, är en produkt af menniskans arbete, dock icke det fria nyttiga icke heller i den mening, att der icke finnes mycket, som vi fått helt och hållet till skänks, utan i den mening, att allt hvad som kan komma oss till en såsom ett värde, såsom någonting godt, hvilet kan utbytas mot något annat godt, är helt och hållet menniskoverk. Hon har för detta ändamål fått till skänks, eller kanske rättare sagdt till låns, allt hvad hon för utöfvandet af en sådan verksamhet behöfver, det vill säga det, som den ekonomiska vetenskapen kallar för det fria nyttiga, eller med andra ord materien. Menniskan kan nemligen ännu icke, trots allt framåtskridande, frambringa sjelfva råämnet — hon kan endast förädla det, det är, göra sig det till godo. Nu hör jag väl m:r än en vara färdig att fråga: men huru är det fatt att der är så mycket, som köpes och säljes, som icke är menniskoarbete? Huru är det väl med sjelfva jorden till exempel? Den är dock icke någon frambringelse af menniskors flit. Ja, dermed förhåller sig så, att vi hafva jorden, som vi stå på, gratis, ehuru vi icke derför afva tegarne eller dikena eller åkerlapparne till skänks, ty dem hafva menniskorna genom sitt arbete eröfrat åt sig, dervid bearbetande det fria nyttiga eller det område, som tillhör alla varelser, och som är för deras tillvaro nödvändigt, det må