Aftonbladet – 29 november 1871, sida 3

bara mjölk, och det fick jag taga i en sked och hälla i henne alltemellanåt, och så höllo vi på, huru länge kan jag icke säga; men jag mins, att nenniskor kommo in till oss och att min mor ännu en gång bytte om färg och nu blef alldeles gulhvit och att jag försökte att hälla i henne mjölk, men att det icke längre gick och att man tog bort mig och sade, att hon icke ville hafva mer. Och så kom det en stor karl i en brun rock, som jag tyckte mig hafva sett förnt, och han ställde sig vid sängen och stirrade på min mor länge, länge och lutade sig till slut ned öfver henne liksom han haft någonting att säga henne, som ingen mer än hon och han skulle veta af; men sedan han stått så en stund, rätade han häftigt upp sig, och kom då och ryckte mig bort ifrån sängfoten, der jag satt mig med mjölkskålen och skeden för att vara tillhands, ifall min mor ändock möjligen skulle vilja hafva mer, och sade, att det var slut med mina föräldrar och att det skulle blifva slut med mig också, om icke han tog mig om hand, och så kastades jag upp ibland en hop säckar i en vagn, och den brune karlen satte sig framför mig och så rullade vi af, och jag såg hus eiter bus i den gamla gränden försvinna, och så kommo vi in ibland större hus på en lång gata och så ibian1 träd och gröna fält, och jag reste mig varsamt upp ur egäckarne och stirrade undrande omkriug mig tills alltsammans gick rundtomkring i mitt hufvud och jag sjörk tillbaka ned. När jag åter reste mig upp, så hade vsgnen stannat och det var mycket skurt, så att jag icke tydligt kunde urskilja andra föremål än ett par fönster, ur hvilka det iyste och ett par menniskor, som talade med den store karlen i bruna rocken. Straxt derefter blef jag lyftad ur vagnen, och någon tog