Aftonbladet – 29 november 1871, sida 2

ANDRA KAPITLET. Det är för öfrigt icke särdeles mycket att säga om denna tid af min barndom. Jag fick utveckla mig bäst jag kunde. Mina föräldrar voro, såsom nämndt är, borta hela dagen, min far, för att mura, min mor för att göra hvad som helst. Jag var glad när de kommo hem, ty jag visste att de skulle dppna dörren för mig och gifva mig någonting att äta. Min far mios jag såsom en liten tet karl med krusigt hår och skägg, blårandiga byxor, stora smutsiga skor, ett stort smutsigt förkläde och en rock med butelj i bröstfickan. Jag brukade krypa in i spiselvrån om qvällarne och betrakta honom och min mor, under det att qvällsvarden lagades. Han satt då med fötterna på spisbällen samt ögonen tillslutna, under det att eldskenet strömmade öfver hans stora, runda hufvud med dess röda, trinda ansigte, till alitsammans för min ringa fantasi antog konturerna af ett väldigt eldklot, hvarur hans ofantliga näsborrar, likt ett par fruktansvärda, svarta gluggar gapade emot mig, så att jag slutligen smått rädd klämde mig in i min vrå så långt som jag möjligen kunde komma. Och bredvid honom stod min mo: och sysslade med vår gryta. Hennes ansigte var mycket långt och mycket magert och hennes näsa var mycket låog och mycket mager, och på båda sidor om denna sutto ett par skarpa Ögon, för hvilka jag var mycket rädd och hvilka jag tyckte vara öfverallt der jag var, och i hennes långa, seniga armar hängde ett par stora, knotiga händer, för hvilka jag var ännu mycket räddare och hvilka jag elitid tyckte mig känna om min nacke, hvar gång som jag var på väg att göra någon odygd.