Aftonbladet – 29 november 1871, sida 2

— Ingeniörsföreningen hade i förgår sammanträde ä hotell Sudde. Efter afgöranlet af åtskilliga ekonomiska och förvaltningsrågor, deribland val! af styrelse och sekreteare samt af nya ledamöter, börjades diskussionen af framställda frågor. I anledning af första frågan: Hvilket system af jernvägar lämpar sig bäst för lokal trafik? yttrade man temligen allmänt den åsigten, att uti flertalet fall smalspåriga banor komma att förmånligast finna användning. Man medgaf äfven, att kostnaden måste i många fall betydligt reduceras mot hvad som härför antagits kunna ske vid de jemförelser, som varit å bane mellan bredoch smalspåriga jernvägar. Dock kommer beskaffenheten af den att modifieras efter behofvet på de olika ställena. En talare ansåg, att man borde kunna nedgå så långt som till 150,000 rår pr mil, ehuru en annan ansåg nödvändigt, att vi måste bringa saken derhän, att vi kunna bygga en mängd jernvägar för en kostnad pr mil understigande 100,000 rdr. Den andra frågan: ;Hvilka fördelar skulle en utsträckning af stambanan tiil någon lämplig uthamn vid Östersjön medföra ? inleddes med ett föredrag af prof. Torell, som lemnade en mängd sakrika uppgifter angående vintertrafiken uti polarbafven och angående det lämpligaste sättet att ordna en vintertrafik ati Östersjön, med afseende på hvilken kapten Carlsund senare lemnade en mängd upplysningar från den erfarenhet, han i afseende härpå under en lång följd af är samlat. Många talare yttrade sig utomdess, alla samfäldt framhållande den stora vigten af att en sådan kommunikation komme till stånd för den indostriella och affärsverksamheten i Sverige i allmänhet och särskildt hvad Stockholm beträffar. För realisering deraf vore dock nödigt, att jernvägar blefve ledda till sådana punkter på ömse silor om Östersjön, som med afseende på vinterförhållande visat sig