Aftonbladet – 28 november 1871, sida 2

get. Isynnerhet undfägnade kaptenen sina uppmärksamma åhörare med berättelser från den tid, då han och Silfversvan, tillika med flera andra bebjertade och fosterlandet tillgifna män, som hörde till Adlercreutska regementet, hvilket. var. förlagdt på Sveaborg, flydde ur ryska fångenskapen, när de, oaktadt de genom kapitulationen tillätos att grarstanna i Finland; det oaktadt fördes inåt yssland. Kaptenen talade med känsla, och ofta förkunnade korta. utrop från åhörarne, att de voro intrasserade af de lifliga skildrin-. garne. Så förflöto de korta minuter, under hvilka striden: upphört likeom af en gemensam öfvereaskommelse, . men vid tvåtiden förkunnade larmtrummorna, att de spridda soldaterna åter skulle samlas under sina fanor. Till målet bar, som kulan, hvart hans ord Och trängde in, ty det var krut i tonea. (Runeberg. Fänrikens helsning.) Finsk-svenska härens ställning vid Salmis var följande: Vid Salmis by, som ligger vid stranden af Kuortane sjö, hvilken här lindrigt kröker sig mot vester, stod första brigaden, bestående af Åbo läns rusthållsbataljon, en bataljon af Nylands regemente och en: bataljon af Åbo läns regemente. Venstra flygeln utgjor-. des af Nylands jägarebataljon samt en batajjon af Nylands infanteri. Bakom den temligen höga sandås, som löper vester om vägen till Lappo, och på hvilken höjd rtilleriet var placeradt, stodo de öfriga trupperna. Fältvakten pål vägen till Lintulaks, bestående af Tavastehus jägarbataljon och tvenne kanoner under öfverstelöjtrant G. Adlercreutz auförande, angreps redan klockan 6 pä morgonen den 2 September, Angrep