Aftonbladet – 27 november 1871, sida 3

d gelnistklassen och der direktörsklassen, och -I der alla de rum, som höra till den musikal 1 ska högskolan, stort och luttigt, rymligt och elbeqvämt. Men hvad är det? Palatset har -J åter försvunnit, Skulle det hafva varit en synvilla? Skulle riksdagen ännu icke hafva 21 beviljat det der rundliga anslaget? Var det bh 1 blott en framtidsdröm, som vi drömde i den I förflutna veckan, då vi begåfvo oss till den Jofvannämnda musiklådan för att höra nåI got om Cherubini såsom andlig kompositör? I Vi frukta det. Musikaliska akademiens hunPl draårsfest har icke blifvit uppskjuten, säger man oss, emedan akademien ville först flytta tlin i sin nya lokal, utan i anseende till de Istorartade förberedelserna för sjelfva festen. 1 Det blir riddarhussalens sköldar, som ännu tlen gång komma att sättas i rörelse genom I toner, som ofta förr klingat i samma rum, på den tid då det ännu broukades att hålla ? I konsert i adelns eget hus, långtinnan detta I Iblef ett tomrum, som endast undantagsvis I befolkades. I den förflatna veckan anlände till Kristiania åter en af de två fransmän, som förlidet år vid motsvarande tid der inträffade. I Han hade dock nu valt ett annat fortskaftI ningsmedel än då. Det är icke alla år en I fransman reser i ballong till Norge, och väl lär det. Monsieur Rollier, den djerfve luftseglaren, tänkte på huru han skulle kunna I bereda sin hustru något nöje. . Hon hade licke för glada stunder, stackars fruntimmer, för ett år sedan och äfven sedermera har I det varit knappt om nöjena. Nöägot måste Vi roa oss med, tänkte mannen. Ått gå på Theåtra-Frangais kan visst vara bra, men I riktigt roligt är det ej alltid, isynnerhet när man icke får se några nya pjeser, ty det är med Theätre-Frangais alldeles som med kungliga teatern i Stockholm eller kanske att det är med kungliga teatern i Stockholm alldeles som med den ifrågavarande teatern i Paris. Alltnog, Francais förkastades. Nå Gymnase? Ej heller något att stå efter. Une visite är gemen och kan duga för Hans Wachenhusen, men ej för bättre folk, Faure sjunger Don Juan på Stora operan, men det är, uppriktigt sagdt, så dyrt på Stora operan. Om jag skulle fira min lyckliga nedkomst i fjol, utropade monsieur Roller en morgon, just som hans fru serverade honom den lilla färkottletten med pommes de terre frites. Hvad bebagas? frågade madame Rollier. Jag menar, om vi skulle på något sätt högtidligbålla mivnet af den dag då jag, förlidet år, föll ned på norska fjellen. En god id6, min vän! Men på hvad sätt? Skola vi ha en liten diner? Vi beställa en stor vol au vent hos pastejbagaren? Det är så vanligt. Nej, om vi skulle företaga en liten resa? Till Asnjöres? Ah, der ser ännu förskräckligt ut. Till Robinson, ej alltför roligt i November., Nej, men till norska fjellep. Ser du, min vän, det kunde vara något. Vi begifva oss af i morgon dag, I nästa vecka äro vi i Kristiania, charmant stad, skall jag säga dig, och så passa vi så att vi den 25 November kunna vara på fiolon der vår ballong slog ned förlidet, år. Hvad sägs off det? Xpperligt! Vi skola taga en butelj vin med oss och i förbigående kan jag köpa en påse pelit mignons hos kryddkrämaren, så att vi ha något att knapra på. Det bör bli gudomligi. Ja ha, så blef det också. I förliden vecka höll herrskapet Rolliers sin lilla fegt på fjallet. Vi voro icke med, men vi hade önskat att vara der, ty vi äro öfvertygade att man kade mycket roligt. Det var innan konung Carl lemnade Norge för denna gång. Han hade ett samtal med monsieur Rollier, men var af mellankommande bestyr hindrad från att deltaga i den lilla tillställningen på fjellet. Han skulle remligen samma dag fara hem igen för att regera. Föröfrigt tyckes konung Carl icks hafva deltagit så helt och hållet i de fester, man gaf till-hans ära i Kristiania. Han kom visserligen på dem alla, men först när polonäsen spelades upp. Först gat en af Kristiania magnater en splendid middag till konungens ära. Man åt och drack furstligt, ty så lärer det gå till hos norskt storfolk. Men H. M:t syntes icke till förrän balen började. Ett par dagar derefter observerades alldeles samma förhållande hos en annan me.lem af storfolket i Kristiania. Vi veta icke om konungen var representerad på dessa ruiddagar af någon som åtnjöt förtroendet och äran att äta och dricka i konungens ställe. Sådant kan ju hända. Förr i verlden fanns ju alltid en kunglig sirykpojke,, hvars mission var att uppbära den kroppsliga aga, 5 -m ett kungligt barn ansetts förtjena, men naturligtvis icke kunde åtnjuta. Något dyikt är kanske på väg att återinföras, fastän förändrad form. När en furste bjudes till en middag, vid hvilken han förmodar att det kommer att gå hett till, så skickar han en som får vara i hans ställe. Emellertid lärer let blifva modernt, hafva vi hört, efter ko 1uNgens norska resa, att man vid en midlagsbjudning infinner sig först när middagen ir slutad. Det blir kanske endast värdfolket som får slitas med den materiella väla fägnaden. : Anson —— TN SR