Aftonbladet – 27 november 1871, sida 3

i S 21: Presidenten skall vara K. M:t ar I svarig för ärendernas jemna och ändamål enliga gång inom kollegium och i sådant ai .Jseende med oafbruten uppmärksamhet tills Jatt enhvar af kollegii ledamöter och öfrig Itjenstemän med nit och drift fullgör sin sk Idigheter, så att allå ärenden behörige , och så skyndsamt som möjligt afgöras oc expedierasn. 18 22: Kollegii ledamöter åligger i all mänhet: 1:o att hafva det närmare in seendet öfver göromålens behöriga gån i kollegii kansli och kontor — — va rande i följd häraf hvarje ledamot för de ho nom tillhörande ärenders skyndsamma hand läggning och expedierande egentligen ansva rig). i 23. För de utgående expeditionerna öfverensstämmelse med de justerade koncep terna och deras snara afsändande är notarie ansvarig. Nu förebär advokatfiskals-embetet att detsamma aldrig förrän under innevarande å fått behörig del af kamiinarkollegii utslag, oci det gifver derigenom en tillvitelse för försummelse i embetet icke allenast ät kammearkolle gium, dess president och ledamöter samt vederbörande notarie, utan äfven åt den, son vid tiden af kollegii utslag förvaltade advokatfiskalsembetet. Men såväl advokatfiskalsembetets berörde förebärande som ock de tillvitelser, som ligga der bakom, sakna påtagligen all grund. Det ifrågavarande utslaget har uppenbarligen blifvit kammarkollegii advokatfiskalsembete i rätter tid behörigen tillstäldt och embetet har ansett sig icke böra öfverklaga detsamma. Detta bevisas af följande omständigheter: 1:o Att kammarkollegium och vederbörande notarie, om utslaget icke blifvit till advokatfiskalsembetet expedieradt i rätter tid, skulle hafva begått ett embetsfel; 2:0 Att i advokatfiskalens diarium för år 1851 vid ifrågavarande mål förekommer anteckning derom, att uti detsamma resolverats den 1 April 1851; 3:o Att denna anteckning icke skäligen får anses hafva tillkommit på annan än laglig grund, den nemligea, att advokatfiskalsembetet erhållit del af utslaget; 4:o Att tjenstgörands advokatfiskalsembetet icke öfverfört målet till näst påföljande års diarium och derigenom tydligen gifvit ett offentligt bevis derpå, att målet icke vidare berodde på advokatfizkalsembetets åtgärd; 5:0 Att tjenstgörande advokatfiskalen den 12 November 1851 utqvitterat akten i målet, å hvilken kammarkoliegii resolution, evligt instruktionen för kollegium, var ekrifven. Om, såsom advokatfiskalsembetet antydt, den praxis egt ram inom kammarkollegium, att, I stället för expedierandet af ett särskildt exemplar af ett utslag till advoka:fiskalsembetet, sjelfva utslaget i koncept för advokatfiskalen uppvisats, så är dock tydligt såväl att kollegium sjelf ansett ett sådant delgifvande hafva varit tilliyllest som ock att advokatfiskalen dermed låtit sig åtnöjas; ty eljest borde han väl om så i detta fall egt rum, sin pligt likmätigt och då han känt utslaget och dess innehåll, hafva anmält sig till erhållande af ett särskildt exemderaf, för att kunna öfverklaga utslaget 03 K. M:t. Emellertid och om advokatfiskalsembetet oaktadt hvad som i detta mål förekommit skulle ega öfverkisaga ifrågavarande utslag, skulle det ock ega öfverklaga mångfaldiga utslag, som kammarkollegium, vore det ock för öfver 100 år sedan, meddelat i mål, dernti embetet å kronans vägnar vsrit part, ty det vore tör den enskilde i de flesta fall svårt, om ej omöjligt bevisa att advokatfiskalsemvetet erhållit del af utslaget. Det vore då i tlla dessa fall förbi med all säkerhet för en Ivar, som på grund af kammarkollegii utlag innehade någon egendom, lägenbet eller örmån, i afseende hvarå kronans rätt varit fråga, Egare af sågverk och fisken, inneafvare eller arrendatorer af kronolägenheer, boställen m. m. skulle då äfventyra att ramdeles se advokatfiskalsembetet emot sig ippträda med besvär öfver de utslag kamnarkollegium meddelat för burn lång tid tillaka som helst. En allmän osäkerhet skulle ippkomma. Den sista villan kunde, som man rukar säga, blifva värre än den första. Hvad :som i denna fråga ökar besynnerligeten af advokatfiskalens här ofvan omförnälda åtgärd, är den omständighet, att både onungens befallningshafvande, kammarkolleiam och K. M:t i senare utslag rörande inslag af viss skogsareal i stället för en del f den beviljade stockfångsten, grundat dessa itslag på antagande deraf ätt kammarkolleii utslag af den 1 April 1851 vore laga raftegande. Stockholm den 25 November 1871, Ö. A. Beckman. ae CT TO