Aftonbladet – 27 november 1871, sida 3

gra voro sysselsatta med att understödja den sårade jägaren, som blef svagare med hvarje minut som förgick, — jag vädjar till hela finska hären, till Adlercreutz, Döbeln; Duneker, Fahlander, Sandels och tusen anåra, Hvad tron I de skola svara? Ja, de skola säga detsamma som jag, ty de äro redliga och fosterlandsälskande män, och inga lycksökare, som springa i hofvets trappor a glömma att de ha andra pligter att uppfylla. a hade talat med hänförelse, och när han slutade hördes ett bifallande sorl från soldaterna, Tillåt mig att säga nägra ord tills, bad den sårade. Det är inte nog med att vi ha tågat tillbaka, ryssarne äro också vader reträtt.o Ja, der ser men följderna af öfverbefälets försomlighet, muralade Axel med qväfd stämma, Hörde da det af Kulneff sjelf? frågade baronen. Nej, den officer, som var i hans sällskap, yttrade det. Jå, det är gjordt gom gjordt, sade Axel med en ,dof suck. Nua är det för sent att ändra, År;det så som du, tappre kamrat, säger, dä är det inte rådligt för oss att dröja här löpgre. Vägen till Salmis är ganska läng och svår att färdas på till följd af regret. Man, säg oss hvem som afhemtade de sårade här inne: : Jägaren gjorde en ansträngning för att tala, men sjönk sakta ned i armarne på tvenne soldater, Så forg..20 Dågta dystra minuter, hvarunder de lefvanae uvr? 286 kamratens dödskamp. Men i de sista ögonblicken erhöll han liksom nya krafter, och med den största ansträngning frampressade han dessa ord till svar på Axels fråga: