Aftonbladet – 27 november 1871, sida 2

— Nordiska nationalföreningen bade i lördags sammanträde på Hötel de Suede, Sedan årsberättelsen blifvit uppläst af sekreteraren, dr Granlund, diskuterades följande fråga: Huru bör från nationel synpunkt den omständigheten betraktas, att ett folks litteratur till betydligare del består af öfversättningar — med särskild hänsyn till de nordiska ländernas förhåilsnde inbördes och till utlandet? Diskussionen öfver denna fråga blef mycket sakrik och intressant. Åtskilliga talare utvecklade ur flere olika synpunkter det betänkliga uti det i den framställda frågan antydda förhållandet, hvilket ansågs just ega rum i Sverige, hvarvid särskildt betonades det menliga inflytande, som ett öfvermått af öfversättningsr utan strängare urval kunde utöfva på nåtionalandan och på den inhemska litterära produktionen, och tillika framhölls, att det fabiiksmässiga sätt, hvarpå detta öfversättande bedrifves till en stor del genom personaer utan verklig litterär bildning, vore i hög grad egnadt att förstöra vårt språk. Allmänt framhölls önskvärdheten af en lag, som tillerkände främmande länders författare skydd mot otillåtet eftertryck och öfversättningar, mot vilkor af reciprocitet, i enlighet med hvad inom de flesta europeiska kulturstaterna är fallet. Derigenom sku!le bland annat kunna bli en följd, att endast arbeten af något större värde öfverflyttades på vårt språk, i vårdade öfversättningar. Eno talare påpekade det olämpliga deri, att ran nästan uteslutande öfversatte från tyska, franska och engelska, då likväl åtskilliga andra kultorfolk, t. ex. det itslienska, har en iitterstur, kom i vissa kunskapsarter står mycket högt, och der öfversättandet vore saf mycket stort gagn, emedan äfven den högre bildade allmänheten icke kan läsa de ifrågavarande arbetena på originalspråken. Till de närvarande utdelades en från Nordisk Samfund i Danmark i ett större antal exemplar öfversänd, af detsamma utgifven skrift. I första rommet borde naturligtvis den litterära eganderätten mellan de tre skandinaviska rikena betryggas. Bland andra förslag må nämnas ett om utgifvande af för Sverige, Norge och Danmark gemensamma facktidskrifter, i ämnen, som pu sakna en sådan gemensam organ. Vid derefter företaget val till styrelseledamöter utsågos dertill: friherre A. C Raab; prof. E. Fries, prof. A. Key, intendenten Gestrin, dr A. Sohlman, hr A. Hedin, bibliotekarien Wieselgren, psof. J. A. Malmström, dr V. Granlund, k. sekreteraren E. Key, dr O. Sandahl och prof. Dietrichson, hvilka alla, otom den sistnämnde, förut tillhört styrelsen.