Aftonbladet – 27 november 1871, sida 2

örstörde Thiers hus och stulo hans egen-r lom, hade hufvudmännen likaledes undkom-t nit rättvisans händer, nemligen de välbe-lc santa kommunistiska notabiliteterna Eudes, Ranvier och Gambon, af hvilka den sist-l1 vämnde ett par år före kejsardömets fall tilll, och med var populär och firad i respektabla lemokratiska kretsar. Målet utagerades mot handtlangarne, särskildt mot Fontaine, som var domaine-direktörv under kommunen, och lera af hans medhjelpare. Efter dem kommer turen till den som begått morden på de till gisslan tagna personerna och till den gamle Blanqui, som fått lefva tills han fått. se frukterna af den säd, han i så många år atsått. Han är, såsom Soir säger, vår tids! Marat och processen mot honom kommer säkert att erbjuda saker af det största intresse. När dessa mål blifvit slutade, återstår blott den stora massan, och då komma säkert icke blott frikännanden i stort antal att ega rum, utan man kan med säkerhet vänta att en omfattande amnesti skall utöfvas. 1 4 ; l j I Preussen har sedan längre tid rådt mycken obelåtenhet med marinstyrelsen, i det man är missnöjd med flottans overksamhet under kriget och anser att man varit berättigad att vänta större resultater af de betydliga utgifterna till flottan, Denna stämning har flera gånger gilvit sig tillkänna såväli pressen som i offentliga församlingar. I riksdagens session den 21 dennes kom denna fråga å bane under diskussionen om flottans budget. Dr Wehrenpfennig motiverade ett förslag, som gick ut på ati man måste taga i öfvervägande om det ej vore skäl att förkorta den ursprungligen fastställda byggnadsperioden för flottan. Han genomgick huruledes tilldragelserna i Slesvig och Holstein hade ledt till byggandet af kanonbåtar och anskaffandet af korvetter, på det man skulle vara något så när betryggad mot den danska flotang anfall. Tanken på att föröka offensivkraften för att kunna vara öfverlägsen makter af andra rangen sammanhbängde med marinens historiska utveckling. Talaren klandrade flera nybyggnadsföretag samt framställde andra anmärkningar, hvilket allt föranledde krigsoch marinministern Roon till följande yttrande: Flottan har itrots af dess overksamhet, såsom det förekommit åtskilliga, uträttat stora ting, ty den har beskyddat våra kuster och flodmynniogar; denna tjenst kan blott den glömma, som icke är villig att med: tacksamhet erkänna hvad gom blifvit gjordt. Man har hänvisat på obehöfligheten af tredje punkten i marinplanen, enligt hvilken marinen äfven skall sättas i stånd att gå anfallsvis till väga mot fiendtliga fartyg och kuster. Regeringen går ännu, liksom 1867, ut från den tanken att göra Tyskland till en sjömakt af andra rangen; om man sedan skall gå vidare är en cura posterior, som det ej är tid att afhandla nu. Vid grundläggandet af en sådan sjömakt är det icke blott fråga om kustförsvaret, utan äfven om andra ändamål. Hvad defensiven angår, så är det ett bekant faktum, att offensiven ofta är det bästa försvar. Då jag sysselsätter motståndaren vid hans egen port, ja kanske besegrar honom, så håller jag honom derigenom bäst borta från min egen. Å andra sidan gäller vid krigiska förvecklingar — för hvilka den Allsmäktige måtte bevara Europa — frågan om allianser. Då man blott kan bjuda en allierad ett par dussin torpedos och monitorer, ligger deri ej någonting synnerligen frestande för honom; vi stå bättre, om vi genom hela vår organisation kunde bjuda en allierad mera. Man vet i hvilken stäl!ning en stat för kort tid sedan befann sig gent emot Peru; om vi skulle råka in i dylika förvecklingar, hur skulle vi kuona tillfredsställa nationens vilja? Icke med småfartyg, som kunna vara goda nog mot sjöröfvare och annat maritimt pack (Gesindel), nej, vi kunna ej gifva eftertryck åt våra fordringar, om vi Fd afsända ett par stora fartyg till understöd åt e diplomatiska förhandlingarne. Efter dessa uttalanden af marinministern fortsattes debatten med stor liflighet; bland förkämparne för flottans utveckling uppträdde också den national-liberale Lasker. Vid omröstningen förkastades förslaget om att afkorta den ursprungligen faststälda tiden af 8 år för marinplanens genomförande, hvaremot kammaren med stor majoritet beviljade marinbudgeten (omkring 8 mill. thaler) för följande året. Emellertid fsttades samtidigt det beslutet, att marinministeriet skulle låta utarbeta ett memorandum angående flottans nuvarande tillstånd med särskildt afseende på den 1867 antagna marinplanen. Sammanträdet den 20 upptogs till en del af en rätt egendomlig sak. Fursten af Lippe har bland andra inkonstitutionella ätgärder af egen maktfullkomlighet utfärdat en ny jagtlsg. Denna lag hade, sedan den trädt i gällande kraft, väckt en stark rörelse bland landtbefolkningen, som derigenom såg sina intressen kränkta. Bönder, som voro försedda med skjatgevär, hade hittills konkurrerat med fursten i att jaga på sin egen mark. På grund af den med Preussen afslutna militärkonventionen hade fursten reqvirerat ett militärdetachement från närmaste garnisonsstad för att genomdrifva sin vilja. Denna sak gat anedmingg til en interpellation på tyska riksdagen. inistern Deibräck svarade, att furst Bismarck redan hade anmärkt, att fursten af Lippe var i sin goda rätt, då han reqvirerade preussiska trupper för att upprätthålla ordningen i sitt land, men att den officer, som vid detta tillfälle fört befälet, var officer i landets gendarmeri. Vidare förklarade ministern, att han underrättat regeringen i Lippe om att det af henne utfärdade jagtreglementet stod i strid med den nya tyska riksdagen och att det följaktligen oförtöfvadt mårte ändras. Detta meddelande hade gjort iehörig verkan, och furstens regering bade utan alia svårigheter pptyl denna begäran. Den polska fraktionen inom tyska riksdagen, hvilken fraktion na räknar 8 medlemmar, har förklarat sig villig att understödja Krygers interpellation angående den nordslesvigska frågan, dock med den förändring att i stället för på ett för Tyskland värdigt sätt skall heta på ett de internationella grundsatserna värdigt sätt. Från rikspartiet och det klerikala partiet hade Kryger ännu den 21 icke fått något svar. Konungen samt prins August återkommo imed gårdagens ordinarie snälltåg från Norge och emottogs vid centralstationen af FTSE T-SUR-TT FA RE PIAS