Aftonbladet – 23 november 1871, sida 2

och dymedelst väckte honom ur -hans djupa funderingar: Jag har inte sett till Matte, hvar håller han hus? Det får du nogse om d uger dig tilltåls ett ar timmar, brummade Jussa, ännu på det högsta förargad, dock mest på sig sjelf, ty han märkte tydligt, att Pekka var honom öfverlägsen så snart de begagnade munnen till vapen. Jag har inte sett Matte på hela dagen!s Inte jag heller. Du är mig en butter krabats, mumlade Pekka och vände Jussu ryggen, aamt stälde sig att speja ned i böljorna. Jag ger dig knäfvelepla Jag också, brummade Jussu och började mäta bron med långa steg. Ungefär en halftimme efter detta samtal re vi den lilla. truppen vid ingi till skogen, som skilde dem från om läga ret. Pekka och Jussu hade nu glömt örd vexlingen på bryggan och gingo som de bästa vänner bredvid hvarandra. I spetsen tågade baronen och Axel; Fönrik håde varit tvungen att stanns hemma för sin sårade arm, han hade gerna velat medfölja på den årg bes färden, men baronen hade öfvertalat honom att bli qvar, dels för att se om den sårade armen, dels för att bjelpa löjtnanten, ifall det skulle be-. höfvas, Det sista skälet verkade mest, och den tappre ynglingen fogade sig efter sitt öde ehuru det ändå koddo motvilligt. När du härnöst skrifver till din far,, sade baronen och fattade Axel under armen, skall da helsa honom ifrån mig och så omständligt som möjligt berätta våra äfventyr här. De ära visserligen inte af det glada slaget, men det kan minsann inte skada, att han på gamla dar får höra huru det nu går till i krig. Lofvar du mig det? Ja, bäste morbror, det iofvar jag,, svarade Axel och trygkte baronens hand. Jag skall tala om för honom de minsta detaljer, äfven hur tappert ni slogs i ed nÅh, det kan du gerna utesluta eftersom