Aftonbladet – 21 november 1871, sida 3

— ———-ÖieäÅ— — X—— -— ——5r LL — VV ningar till de båda hotade punkterna, Sjolf var han ledaren der elden var häftigast, och officerarnes varningsord tjenade tillingenting: Jag vill sjelf se huru mina gossar slåssn, sade han leende till major Ehrenrotb, som föreställde honom vådan al att utsätta sig för denna ögonskenliga fara, om jag inte är närvarande här, hvem skall då leda det hela? Adjutanterna göra nog sin sak bra, men sjelf gör jag den bättre. Der ha vien liten punkt, som Kamenski troligtvis åsyftar att få i sitt våld,, fortfor han och riktade kikaren ät Takala. Skynda, major; tag ett. kompani af edra bussar och kör bortj kosaekerna, som svärma deromkriog. Mejoren red bort, och snart såg Adlercreutz med inre förnöjelse hura ryttarne skingrades och i karrier togo till flykten. Det gär ja bra, adjutant, sade han till en ung löjtnant, som red vid hans sida. Jag tror inte att Kamenski, oaktadt sin stora öfverlägsenhet, vunnit en enda tum af vår ställning.. Inote ännu, general, svarade adjatanten; men vid bron är det nätt och jemnt att de våra kunna hindra de ryska massorna att tränga öfver. Batteriet underhåller visserligen en liflig eld, men de fördömda moskoviterna tyckas ha satt sig i sinnet att i dag pröfva hvad vi duga till Nå, intet ondt i det, inföll Adlercreutz med ett småleende. Men står det så illa till vid bron, så tag nägra kompanier savolaksjägare med er och försök att mota Kamenski från det hållet. Rid allt hvad tyglarne hålla, och när, pi utfört min befallning, så träffar ni mig på vägen till Lintalaks.? Vid bron dundrade kanonerna mot hvarandra, och oaktadt ösregnet och den genomblötta marken var striden redan i full gång. (Forti.)