Aftonbladet – 20 november 1871, sida 3

— Kiörboes;hus i Montretout. Från Paris skrifves till G.-P:n: Straxt intill S:t Cloud ligger den vackra Parc Montretout, en af dessa fridfulla, intagande små yar, der lyckan sjelf tyckes hafva slagit upp sitt 0; en grönskande idyllisk ö vid randen af den rusande Paris-oceanen. Det är många svenskar, om sedan åratal tillbaka hittat vägen till Montreout, ty der bodde en man, som icke blott genom ina verk gjort vårt land en oförvansklig heder, utan som äfven visste att genom en gästfrihet, tundom präktig, alltid hjertlig, personligen draga ill sig alla dem af våra landsmän, szom i honom rille betyga sin aktning för den frejdade konstnären eller helsa den trofaste svensken. Det var Carl Fredrik Kiörboe. Jag vet icke om jag bandar orätt, då jag intränger på det enskilda lifvets ridlysta område,, då jag går att tala om förhålanden, gom väl kunna anses vara af privat natur, Men å andra sidan: är någonting, som rör vilkoen för konstnärens utöfvande af konsten, utaf cent privat natur? Jag tror det ej. Det skulle emellertid smärta mig, om jeg genom hvad jag här skrifver ansåges bandla ogranniaga. Mer än lit anrat skulie det smärta mig, om han sjelf, om hvilken jag talar och hvars stolta finkänslighet är mig väl bekant, skulle, i fall han möjligen på något sätt finge kännedom om dessa rader, känna sig sårad deraf. Men jag trotsär äfven detta, om jag skulle lyckas upppå det ändamål, som jag syftar. Alltså... I Montretout bodde förr Kiörboe; ban egdå der en villa, som icke utmärkte sig framför de omgifvande genom ståtlig arkitektur eller präktig inredning, inen som ändå säkerligen inneslöt dyrbarare föremål, än de aristokratiska byggnaderna deromkring. Det vare nog sagåt, allting der var ordnadt med en konstnärs hand och blick; men hvad som gjorde dess värde var haus atelier, med den stora mängd samlingar af alla slag, som denna inneslöt. Dessa samlingar: Kiörboes egna croquiser, äldre mästares handteckuiogar, gravurer, taflor i olja, aqvareller, uppstoppade djur — modellerna till hans mästerliga stycken, som hela verlden känner — voro frukten af mångåriga sträfs vanden, tillökade genom presenter af några högtstående beundrare af bang konst. Endast den, som sjelf är samlare, kan förstå, huru smärtsam förlusten är af hvad man sjelf stycke för stycke plockat ihop såsom dyrbara skatter. Också, när fienden nalkades och belägringen af Paris förestod, förmådde icke Kiörböe skilja sig från allt detta Han hade den föreställningen, att han skulle kunna bo qvar och att hans svenska nationalitet skulle skydda honom från faran. Men alla de andra invånarne i Montretout flyttade undan, och det fanns icke längre någon menniska i hela byn. Kiörboe lopp fara att rent af svälta ibjäl, om han stannade. Det återstod ingenting annat än att lassa på en droska — det enda fordon, som fanns att få — hvad som låg närmast till hands att se. Resten fick stanna qvar. Dagen derpå stängdes. Paris portar. En svensk fana hängde som ett bräckligt skyddsvärn öfver Kiörboeshela egendom. dr emsetetrso timeneR NR