Aftonbladet – 18 november 1871, sida 2

ling utlyst möte sammanskaffa ett så stort untal deltagare, att ett lagligt beslut kunnat attas, och detta ehuru sammankomsten möjigen gällt de dyrbaraste angelägenheter. I värt land har man tyvärr mer än ofta glömt att det icke är nog mod den goda viljan, att det första ifriga intresset icke något betyder, ifall det ej bevisar sig hållbart genom fortsatt verksamhet, och att det icke är nog att ba papper och dokument på en ides befogenhet till lif och utveckling, att den derjemte i verkligheten bör skapa sig detta lif och denna utveckling genom deras omvårdnad, hvilka den närmast angår. Men om man äfven beklsgligen måste erkänna, att intresset för allmänna angelägenheter i landet icke är så lifligt, som önskas kunde, så bör tillika ej förbises, att orsaken härtill i icke ringa grad måste tillskrifvas den förbehållsamhet, som administrationen allt mer bö jat iakttaga gentemot allmänheten och den ringa yttrandefrihet, som pressen egt och eger. Många frågor, som angå landets dyrbaraste intressen och hvilkas lösning kanhända är förbehållen den närmaste framtiden, äro inhöljda i det komplettaste mörker, ur hvilket endast då och då ett osäkert ljus händelsevis framskymtat. Man känner ej ens med säkerhet, hvilka frågor komma att föreläggas den nu utlysta landtdagen, och ännu mindre bar man naturligtvis reda på deras närmare formuleriog. Den närmaste följden af sistnämnda förhålianden skall med afseende å landtdagen blifva, att någon verklig valrörelse ej kan uppkomma, ty de resp. komitenterna ha iagen annan ledning för sina val än det ailmänna förtroende de hysa för en eller annan. De kunna ej utse sina förtroendemän på grund af dessas kända åsigter i de frågor, som föreligga till afgörande, då dessa icke äro kända, och lika svå:t är detiför enskilde valbare att framställa sig som kandidater, då de ej ha möjlighet att bevisa sin uppfattniog af frågor, som icke äro bekanta och då dessutom en speciellare offentlig diskussion af deras relawiva lämplighet otvifvelaktigt skulle blifva förhindrad. Omöjligheten af en verklig valrörelse är väl alltid en brist i det konstitutionella litvet, ty endast det representantsammanträde, som at en sådan föregås, har i sig en garanti att vara ett uttryck för landets opinion, men vådan af denna brist är 1 kväli vårt land mindre än kanske annorstädes. Vi ha icke, eller åtminstone i högst ringa grad, utpräglade politiska personligheter, vi ha inga skarpt markerade politiska partier, ty sådana ha änou icke hunnit utbilda sig, hvilkas seger vid valen skulle blifva af afgörande betydelse Och äfven kunna vi numera hoppas, att de svårigheter, som hittills hindrat det konstitutionella statslitvets utveckling, småningom skola blifva uadanröjds, då vi i landtdagarnes periodicitet ha den säkraste borgen för at ett stillastående eller en återgång icke mera äro möjliga. Småningom skall genom de båda statsmakternas oftare beröriog med hvarandra, så måste vi åtminstone hoppas, ea allt innerligare vexelverken uppkomma. hvars resultater i framtiden skols visa sig i en rikare utveckling af vårt politiska lif och i en allt större utvidning af våra medborgerliga rättigheter.?