Aftonbladet – 17 november 1871, sida 3

Strödda underrättelser. Naturfenomens Tornados i Nordamerikas sydstater. (Efter American Journal of Science.) Med namnet ornado betecknas en storm, som karakteriserar ig genom två olika rörelser, en fortskridande ängs jordens yta oöh en roterande, likt en omring sin axel sig svängande vals. Dess vridningöastighet och kraft äro så väldiga, att intet hus M trä, tegel eller sten förmår motstå den; den ruktas derföre också mycket på ifrågavarande rakter. Lyckligtvis är dess bana i Nordamerikas ydstater mycket smal. Professor Whitfield har nnu aldrig funnit spår efter någon tornado, som arit bredare än 200 yards (: 600 fot). Tornadon rerkar icke horisontalt, ttan spiralfortnigt uppåt, y han icke blott tändanskjuter tunga kroppar, tan lyfter dem äfven till betydlig böjd. itield har en gång sett en tall med 16 tums dianeter och af 60 fots längd hvirfla omkring på en nöjd af en fjerdedels eng. mil. Det är icke möjigt att noggrannt bestämma tornadons medelbatighet, men de sorgfälliga iakttagelser, som prof. Whitfield haft tillfälle att göra samt jemförelsen ned ändra författares uppgifter ha ledt derhän tt han antagit denna hastighet lika med 40 (eng.) nil i timmen. Den tornado, som år 1840 i Maj örstörde en del af staden Natcher, hade säkerliven blott en hastighet af 40 mil i timmen och samma hastighet kan äfven bevikas för andra. På här ifrågavärande trakter fortskrider tornadon dlltid från sydvest till nordost, och denna riktning ir karakteristisk för honom, om den också något modifieras af den rådande vinden. Hans kringvridning sker alltid från höger till venster. Stormen har derför sin största styrka på södra sidan, emedan vridningen bär sker framåt och sammanaller med den fortskridande rörelsen, hvaremot hans kraft är minst på norra sidan, der svängrövelsen är motsatt mot den fortskridande. Framill och baktill äro verkningarne desamma, emelan här svängrörelsen korsar den fortskridande örelsen på lika sätt. Ett af de märkvärdigaste enomen, som åtfölja tornadon, är den svarta pearen eller skydraget, som sträcker sig från molet ped till jorden. Det liknar noggrannt en mörk ökpelare och består af kondenserad änga eller nolpmassa, hvars svarthet förökas genom det från narken upphvirflande dammet. ornadon är en hålig luftcylinder, och hela hans styrka ligger i let roterande omhöljet, som komprimeras af två ntagonistiska krafter, en centrifugal och en cenripetal. Den hastiga hvirfvelrörelsen drifver lufen från centrum till periferier, der den möter len från alla sidor infallande vinden. Derföre ippstår i den ihåliga luftcylindern en förtunning, n stark temperstursjunkning genom utvidgning och n kondenserinog af ångan. Skydraget vidrör icke ontinuerligt jorden, utan ricochetterar mot den jemna ytan, så att det ofta hoppar öfver dalarne ch i allmänbet förstör höjderna.