Aftonbladet – 17 november 1871, sida 3

Mera om det märkliga skogsmålet. Med avledning f advokatfiskalsembetets i kammarkollegiuim besvär öfver den hrr James Dickson komp. för Baggböle sågverk tilldelade skogstångst och karmmarkollegii i målet afgifna utlåtande, hafva hrr Dickson komp. till K. Mit ingifvit följande förklaring: Ål den hos E. K. M:t anbängiggjorda frågan; hurövida kammaradvokatfiskalsembetet intra fatalia fifört hegvär öffter kammarkollegii utslag den 1 April 1851 angående beviljad stockfångst till Baggböle sågverk, förekomma följande juridiska föthållanden: sr a a) Kammaradvokatfiskalen har i kantmatkolls: gum anfört Besvär Öfvör konungens befallningsåfvandes i Vesterbotten utslag den 31 Jan. 1850 angående nämnda stockfångst. b) Uppå dessa besvär har kammarkollegium den 1 April 1851 meddelat utslag. ec) Advokatfiskalsembetet har i sitt eget diariäm och under det nummer, söm oppiager efven nämtida besvårsmål, åntetknat, att kollögium resolverat den 1 April 1854. d) Dåvarande kammaradvokatfiskalen Chrysander har, enligt hvad nuvarande advokatfiskalen ej bestridt, den 12 November 1851 sjelf utqvitterat handlingarne i det den 1 April 1851 afgjorda besvärsmålet. . e) Å dema handlingar har vederbördiide embets: an antecknat hela innehållet af kammarkollegii beslut den 1 April 1851. f) Advokatfiskalsembetets bilagda uppsatser öfver afgjorda och balanserade mål utvisa, att vid 1850 års slut voro embetets besvär öfver konungens befallningsbafvandes utslag den 81 Jan. 122 balanserade till år 1551, ihehb bland de till 1852 balanserade målen igenfinnes icke närmnda besvärsmål, utan följer deraf, att embetet ansåg sig böra åtnöjas med kammarkollegii i målet den 1 April 1851 gifna utslag. — . 2 . 9) Koniingen8 befallningshafvande i Vesterbottens län bar i afvittringsutslag den 10 Dec. 1860 på följande sätt omnämnt ifrågavarande utslag: Likaledes har samma (kammar-) kollegium tillåtit egaren af Baggböle sågverk att från skogstrakter i Lycksele och Degerfors socknar fälla och vid sågverket använda tillhopa 12,265 träd, deraf från sistnämnde socken emot fem skilling banka i stubböresafgift för hvarje träd — 1080s I ersättning för dessa 1080 träd tillerkänner konungers befallningshafvandes utslag Baggböle fågrerk en viss skogsareal inom Degerfors socen A) Genom besvär blef detta utslag iinderståldt E. K. M:ts nådiga pröfning, och kammaradvokatfiskalsembetet afgaf bifogade utlåtanden utan att hvarken då eller sedermera öfverklaga konungens befallningshafvandes utslag, som på grund af kollegii utslag den 1 April 1851 tilldömer Baggböle segverk en viss skogsareal i utbyte emot 1080 träd. i) K. M:t har den 10 Juli 1863 faststält konun: gens befallningshafvandes utslag den 10 Dec. 1860. Tilldelning af skog åt Baggböle sågverk, på grund af kammarkollegii öfverklagade utslag är således laga kraftvunnen. k) Uti underd. utlåtande af den 30 Juni 1871 bar kammarkollegium ansett, att då vi ej styrkt, att utslaget -med besvärshänvisning blifvit advokatfiskalsembetet tillstäldt förr, än bemälda embete yppgifvit, så bar kollegium hemställt, att embetets besvär skulle till pröfning upptagas. Vidare har kollegium, utan anförande af några nya skäl hemställt, att dess eget ifrågavarande utslag skulle upphäfvas. Efter anförande af ofvannämnda fakta anse vi oss böra Per opa, att k. förordningen den 10 Januari 1759 stadgar, huruledes kollegier i ekonomiemål böra gifva hänvisning till besvärs anförande, och att k. förordningen den 19 Juli 1815 stadgar, buruledes hofrätt bör i brottmål gifva hänvisning till besvärs anförande. Om nu hofrätt skulle underlåtit att i brottmålsutslag lemna hänvisning till besvärs anförande, månne då någon enda ledamot i hofrätt skulle kunna bemställa, att en part, som för nitton år sedan erhållit del af bofrättens utslag utan besvärghänvisning, skulle fortfarande ega besvärstalan öppen, emedan utslaget ej var med besvärshänvisuing försedt. Vi för vår del förmå ej att fatta, huruledes lika föreskrift i 1759 och 1815 års förordningar kan för parter medföra olika rättigheter. Til Eders K. M:ts bedömande våga vi i underd. hemställa, huruvida ej kammarkollegium bort erinra sig, att advokatfiskalsembetet afgifver årliga uppgifter å de mål, som äro af embetet slutligen handlagda eller till vidare handläggning balanserade, och att af dessa uppgifter kunnat inhemtas, huruvida bemälda embete ansett ifrågavarande mål vara af embetet slutligt handlagdt. En annan anmärkning emot kammarkollegii utlåtande ligger ännu närmare till hands, nemligen att kollegium omnämnt konungens befallningsbafvandes afvittringsutslag den 10 December 1860, men förbigått, att målet varit af Eders K. M:t pröfvadt och att advokatfiskalsembetet varit bördt och ej haft något att erinra emot att det nu af samma embete öfverklagade utslaget då ansågs så