Aftonbladet – 16 november 1871, sida 2

Då den nu afgångne österrikiske rikskansleren Beust .på sin tid spelade en betydande roll såväl i Österrikes inre förhållanden som i den europeiska politiken i allmänhet, torde en återblick på håns verksamhet såsom premierminietsr icke sakna intr.sse. Först och fräst måste man komma ihåg, att sachsaren Beust, då han år 1866 tillträdde sitt embete såsom premierministor i österrikiska monarkien eter att förut ha innehaft samma embete i sitt fädernesland, var en utländiog i Österrike och att han, oaktadt sin smidighet ochi diplomatiska rångsidighet, aldrig kunde riktigt sätta sig in i det specifikt österrikiska täokeoch åskådnvingssättet eller öfvervinna det misstroende, hvarmed han betraktades af österrikiske partikularister, antingen desse voio tyskar, slaver eller ungrare. I grunden hade han endast det tyska liberala partiet att stödja sig på. Det var sålunda en mycket svår terräng, på hvilken Beust hade att röra sig, en terräng på hvilken icke ens hans ovanliga skarpsinnighet alltid kunde visa honom rätta vägen. Dertill kom, att den tazcke, som efter slaget vid Sadowa bragte Beust wil statsrodret i Wien, utan tvifvel var hoppat om att genom en eller annan ny kombination kunna skaffa Österrike upprättelse för dena förödwjakelse