Aftonbladet – 14 november 1871, sida 3

af det ett stocka ofvanför dessäå belägng berget) oftersöka gediget jern. Det är också först helt nyligen, efter nya muntliga upplysningars erhållande, som känd. N. insett rätta tolkningen af promemorians 12:e punkt; riktigheten häraf skall säkerligen intygas såväl af honom som professor Nordenskiöld. Af det sagda torde framgå, att vi varit i vår oda rätt, åå 2 på Grönland och under hemfärden ansågo fyndet äf jerngångar i fast klyft såsom en ny upptäckt. Hade jernet anträffats såsom klumpar i basalten, skulle det föga förvånat oss, då enligt professor N:s uppfattning meteoriterna nedfallit och inneslutits i den ännu ej tillhårdnade basalten. Jernets gång-formiga förekomst, hvarom ej eft ord finnes i promemorian, kande deremot e annat än förefalla oss oväntad och svårfattlig. Att prioriteten äfven i detta afseende, enligt mig sedan meddelade upplysningar, tillhör professorn N.,bar jag redan förut på det bestämdase betonat. Beträffande den instruktion, som kand. Steenstrup före sin afresa antagligen erhöll, vågar jag ej yttra mig, då jag, hka litet som professor N., derom eger någon kännedom. Allra minst vill jag på grund af gissringar om dess innehåll draga nägra slutsatser angående den movsaliska halten af kand. S:s uppgifter. Min afsigt har blott varit, att på grand af den sakkännedom, som jag tror mig ega, framställa förhållandena i en sannare da ger, än den, i hvilken de framstå genom åtskilliga svenska tidningars blott på missförstådda hörsagor grundade berättelser. Min öfvertygelse är nemligen fortfarande den, att samtliga de personer, som äro inblandade i denna meteoritfråga, handlat på fullkomligt god tro, och att man till de uppkomna missförståndens förklarande ej behöfver tillgripa beskyllningar för oärlighet och bristande sanning.g kärlek. Denna öfvertygelse hoppas jag få fortfarande behålla; skulle deremot i bevis kunna ledas, att kand. St. vare sig muntligen eller skriftligen före sin afresa fått underrättelse om jeragångärnes tillvaro, skall jag ej sky att erkänna mitt misstag. Som saken nu står, har min rättskänsla ej kunnat annat än uppröras, då jag såg en ung, främmande vetenskapsidkare, hvilken på sätt och vis var svenska regeringens gäst under expeditionen, inför svenska allmänheten nedsvärtas endast på grund af en notieien dansk tidning (hvilken troligen ej ens var af honom sjelf författad) och då han måhända var urståndsatt att sjelf försvara sig. Mig är nemligen obekant, om han ännu i denna stund återkommit till Danmark från Nord-Grönland, hvarest han vid vår afresa qvarstannade — ett obestridligt faktum, som svenska tidningar till och med trott sig kunna förneka. Hvad angår meteoriternas ursprung, torde rätta platsen för denna frågas behandlande knappast vara tidningarne. .Då emellertid prof. N. i dessa ivlåtit sig på en vetenskaplig förklaring samt Bår ledes på sätt och vis vädjat till allmänheten, torde det ej kunna förmenas pågon att inför samma allmänbet framställa tvifvel och inkast mot den lemvade förklaringens riktighet, isynnerhet om han till stöd kan åberopa egna ögons vitnesbörd. Dylika tvifvd kunna ingalunda, såsom pruf. N. tyckes förmena, göra anspråk på att vara en lösning af frågan; och jag har derföre äfven aktat mig att framkomma med några godtyckliga hugskott, då jag, såsom prof. N. mycket riktigt anmärker, är utan sakkunskaper och nödiga förstudier, för frågans lyckliga iösande. Min afsigt har blott varit att påpeka, att, med den kännedom vi hittills ega, frågan om telluriskt eller kosmiskt ursprung ingalunda kan anses afgjord, utan att vigtiga skäl tala för såväl den ena som den; andra åsigten. Att jag för min enskilda del — åtminstone tillsvidare — lutar åt den förra åsigten, bör ej kunna väcka någon anstöt. Slutligen anhåller jag, att de tidningar, som intagit prof. N:s Genmäle, äfven måtte bevilja plats åt detta mitt svar, så mycket hellre som det, såsom jag hoppas, är sista gången jag i denna fråga kommer att uppträda. Upsala den 12 Nov. 1871. Den andra ertikeln, härrörande frår den författare i Malmö Snällgost, hvilken föranledde br Fries uppträdands, lyder sålunda: Då hr adjunkt Th. M. Fries uttalat strängt klander 6fver referentens i Snällposten gjorda protest emot kand. Steenstrups uppträdande i meteoritfrågan, så torde ett kort svaromål derpå vara berättigadt Snällpostens artikelförfattare har klandrat, att hr S. uppträdde såsom en upptäckare i meteoritfrågan, utan att afvakta den egentliga upptäckarens — prof. Nordenskiölda — redogörelse för fyndet och för de förhållanden, under hvilka detsamma skett. Hr Fries medgifver sjelf, att ej allra minsta skymt af tvifvel numera kan förefinnas derom, att den Steenstrupska upptäckten redan ett år förut var gjord af Nordenskiöld. Det var ju detta som var att förutse, och vår åsigt är och måste förblifva, att då en vetenskapsman gör en upptäckt, och då denna upptäckt blifver orsaken till att en yngre naturforskare får göra en fri resa till fyndorten och der taga kännedom om densamma, så är det icke grannlaga, utan vitnar om ungdomlig obetänksamhet och missbruk af sin ställning,, att, innan upptäckaren offentliggjort sina isigter och redogjort för alla vid dem förefallande omständigheter, publicera en s. k. upptäckt, som lessutom kan räka till att vara ett år för gammal — såsom nu var förhållandet. Vi hemställa både till allmänheten och till den irade insändaren, om icke, vid närmare öfvervävande, det vi sålunda påstått var i allo berättisadt och att deremot hr Fries yttrande, att våra påståenden voro lindrigt sagdt förhastade och billiga, snarare kan tillämpas på hans eget klanler. Vi förmena ej hr Steenstrup, eller eho det sara må, att på annat sätt än prof. Nordenskiöld förklara meteoriternas ursprung; Vi blott fordra, stt had, såväl som alla andra, veta att göra det behörig tid, och ej i otid, och anse ett motsatt förfaringssätt vara mindre grannlaga. För att komplettera samlingen af ektstyc