Aftonbladet – 11 november 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks, Berättelse af J. 0. Åberg.) Det kan åtminstone uppehålla fienderna en liten stund, mumlade Axel och betraktade i smyg baronen, som ännu qvarstod vid fönstret och förde ett Ifligt samtal med Ingeborg. Men när detta försvaret sviker, då finns det inte anvat ön ett medel till räddning.. Och det är, frågada löjtnanten. Der,. svarada Axel och pekade på fönstret. Skogen ligger endast ett par alnar härifrån och — — Men gloggen är ju synbarligen för liten. Ea yxa vidgar den, var Axels lugna Svar. Bullyet ntanför blef starkare med hvarje minot. De ursioniga kosackerna borrade sina lansar in i dörren; sabelhngg föllo tätt på den och äfven kulor försökte ryssarne att gonomskjuta dens Dörren höll doc stånd ganska länge, men slutligen gaf den vika. Det hade redan börjat att lida mot aftonen. Sky.ningen värmwade sig småningom och i pörtet var det redan dunkelt. Detta bekymrade al!ra mest fionarne; icke för de ras egen skull, ntan för baronens och Inge; borga. liva vora de alitför vana vid en nattlig strid och de faror, som alltid åtfölja er dylik, att de skulle frukta den stundarå bardaleken, men i mörkret och under stridsbnilret och den oordning, som då skulle uppstå, kunde ja något ondt hända den gamle mannen och den uaga flickan, hvilka de nu, säsom ridderliga ynglingar, ville försvara till sista blodsdroppen. 4) Se 4. B. ur 242—244 och 246—262