Aftonbladet – 8 november 1871, sida 3

FEFETSRSTRTTT ET IKRETRASUSEES NE I Meteorit-trågan. Man läser i Posttidningan följando insända! uppsats: Åtskilliga tidningar, senast Snäll-Posten, bafva fållt mer eller mindra skorpa omdömen om kandidaten Steenstrup, den af danska regeringen utseåde -följeslagaren i senaste svenska Grönlands-; erna samt om hans åtgöranden beträffande e skildt nämnde artikel i Sn.-P:n är af den beskaffenhet, att den knappast kan undgå att väcka ond blod på begge sidor af Sundet, anser jag mig uppfordrad att i sanningens och opartiskhetens navn framlägga en bestämd protest mot hvarje försök att tillägga kand. St. några mindre hedrande motiver eller medvetet falska uppgifter. ligen bevisa, att han handlat på fullkomligt god tro och att ban är fullt fri från hvarje honom påbördad beskyllning att mot bättre vetande velat tillegna sig andras upptäckter. Genast vid vår ankorost fill fyndorten för de nu hemförda jernblocken (den 16 Juni) väcktes kos litet hvar af oss misstankar om ett intimt samband mellan sagde block och en strax o!vanför des balägen basaltgång samt isynnerhet en hop gmärre, lösa basaltblock med rostfärgadt öfverdrag. Något jern — vare sig såsom gångar, klumpar eller flittror — upptäcktes dock ej deri, förrän kandidat Steenstrup den 19 i den fasta bagalten påträffade och för oss alla påvisade en tydlig gång af gediget jern, temligen likt tackjern i bruttet; denna fullföljdes sedan så långt tiden och andra omständigheter det medgåfvo. Ehuruväl kandidat Nauckhoff redan dagen föru: anförtrott mig enskildt, att han misstänkts sig möjligen hafva sett något jern i fast berg (hvilket dock då föreföll både honom och mig föga troligt, hvadan det stannade vid denna lösa gissning) och ehuru han nästan omedelbart efter St. fann en annan jerngång, ansågo vi det, enligt all vetenskaplig häfd, vara klart, att St. först sjort denna upptäckt, hvars stora betydelse låg i öppen dag; af osa alla mottog han derföre bjertliga lyckönskningar för sitt vackra fynd. Stor blef sedan min — och säkerligen alla mina kamraters — förvåning, då vi vid hemkomsten erforo, att samma upptäckt redan förut var gjord af prof. Nordenskiöld — ett förhållande, hvarom ej vira minsta skymt af tvifvel numera kan förennas, Kandidat Steenstrup och vi alla bade således gjort os3 skyldiga till ett misstag: vi antogo 1871 såsom ny en iakttagelse gjord redan 1870. Men detta misstag torde få anses fullkoteligt naturligt och förlåtligt, då prof. Nordenskiöld hvarken muntligen eller i den meddelade instruktionen meddelat någon af oss, ej ens den medföljande svenska mineralogen, minsta upplysning derom, att han iakttagit nämnda märkvärdiga förhållande. Särskildt anser jag mig böra påpeka, att flera gånger under fården, då kand. Steenstrup framkastade såsom en sin förmodan, att det till Kjöbenhbavn sända jernstycket från 1870 års färd måhända vore taget ur fast basaltmassa, vi svenskar 4 det kraftigaste bestredo möjligheten deraf, ramförallt derför, att vi ansågo det alldeles otänkbart att, om så varit förhållandet, den medsända svenska mineralogen, som fått sina instruktioner af prof. Nordenskiöld, ej ekulle blifvit bestämdt ålagd att särskildt härpå rikta sin uppmärksamhet samt hemföra så stora qvantiteter Bom möjligt af detta i fast klyft befintliga gedigna jern. Af det anförda torde framgå, att vår danske kamrat endast gjort sig skyldig till ett fullt berättigadt och lätt förklarligt misstag och att vi svenskar ingalunga varit fria från precis detsamma. Då prof. N. ännu icke publicerat något om sina iakttagelser och då kand. St. ej, såsom vi, haft tillfälle att med honom samtala, så är det helt naturligt, att han måste fortfara i sin oskyldiga vilifarelse, ända-tilldess ban derom blifvit upplyst. Allt hvad Snäll-Posten talar om. ungdomlig obetånksamhet,, missbruk af sin ställning,, bristande grannlagenhet o. 8. v. är — lindrigast sagdt — förhastadt och obilligt. Grundfalskt är, k. meteoriterna. Djupt beklagande, att sär-! En enkal: framställning af fakta skall, såsom jag hoppas klar-! att Steenstrup biott fått deltaga i hr Nauckhoffs undersökringar och i den svenska expeditionen; han har fått se hvad densamma utrönt — och derefter skyndat att såsom sina offentliggöra andras upptäckter. Tvärtom medföljde han, enligt öfverenskommelse mellan svenska och danska regeringarne, med bestämdt uppdrag att -göra ala möjliga egna iakttagelser; alldeles sjelfständigt företog han äfven sina undersökningar, hvilkas resultat — liksom kand. Nauckhoffs — säkerligen ej skola bli utan vigt vid denna invecklade frågas besvarande. Hvad hittills blifvit sagdt stöder sig på full sak